Våga Vara Villebråd

Loggar ut

2009-03-17T08:43:00.000-07:00

För er som inte redan kommit fram till det uppenbara kan jag berätta att jag lägger ner Våga vara Villebråd tills vidare. Jag är nämligen Villebråd på heltid nu för tiden. Varje dag utsätter jag mig för risken att bli sårad, oälskad eller lämnad. Varje dag kastar jag mig ut i fritt fall och hoppas att jag ska bli fångad innan jag slår i marken.

För varje dag är den första tanke jag tänker tillägnad damppojken. Jag är huvudlöst kär i honom. Och det är besvarat. Det är löjligt fint alltihop. Inte okomplicerat - damp är sällan det. Men det är ljuvligt underbart och jag vill absolut inte hänga ut honom här på bloggen.

Eftersom jag är principiellt emot att singelbloggar blir till parbloggar så lägger jag ner. Dyker kanske upp i annan form. Och pratar om andra saker. Tjing!

Jag faller till föga

2009-02-26T08:25:00.001-08:00

I måndags är det tre månader sedan jag och damppojken låg med varandra för första gången. Tiden går så fort när man har skoj! Damppojken hävdar att vi blev ihop ytterligare en vecka innan dess, när vi träffades för första gången på sju år där i konstgalleriet och log mot varann.

Jag skulle väl påstå att vi blev ihop efter återkomsten från min och Frugans resa i Centralamerika, en sju-åtta veckor efter första ligget. Då stod han där i ytterdörren, en halvtimme efter att jag kommit hem, och var nervös och väldigt fin. Det tycker jag är nog så snabbt marscherat, med tanke på att jag ju var bortrest lejonparten av den tiden. Dessutom hade jag ju frikort under resan, som jag dessutom utnyttjade. Det vet inte han. Men han skulle säkert hävda att man måste vara ihop för att få - och utnyttja - ett frikort. Själv hävdar jag att man får - och tar emot - frikort för att man inte riktigt är ihop. Ännu, eller längre.

För att vi inte ska bli osams om när vi blev ihop har jag i alla fall krupit till korset och bjudit ut honom på restaurang ikväll. Damppojken har fått instruktioner att vattenkamma sig och ta på stjärnögonen. Sedan tänker jag dricka honom under bordet och utnyttja honom sexuellt.

Att trilla av piedestalen

2009-02-06T05:29:00.001-08:00

Vaknade på helt fel sida i morse. Fick inleda dagen med att ta med kaffemuggen ner till tvättstugan och snällt stå där i korridoren, i hopp om att innehavaren av första tvättpasset faktiskt skulle dyka upp - så att jag kunde komma åt de lakan och handdukar som blivit inlåsta igårkväll, trettio sekunder innan jag kom nergalopperande för att hämta dem.

Tvättpassinnehavaren kom inte. Sedan vägrade damppojken att öppna ögonen och gå upp, fastän jag redan hade kostymen på och skulle iväg på möte. Därefter välte jag ett vinglas med en rödvinsslatt mot tapeten i hallen. Och till slut hittade jag inte ett enda par vantar i hela huset.

Då fick jag ett psykbryt. Eftersom vi är tre brudar som bor i lägenheten och hatthyllan är fylld med sjalar, började jag kasta dem omkring mig av ilska. Mitt bland de fallande sjalarna stod damppojken, och såg därmed mig från en ganska oattraktiv sida. Eftersom sjalar varken krossas i tusen bitar, låter av annan anledning eller är dramatiska på annat vis, blev mitt psykbryt något skrattretande, och jag skämdes redan innan den sista sjalen långsamt hade segnat ner till marken.

Jag antar att detta betyder att vi verkligen är tillsammans nu då?

Gammal skåpmat

2009-02-05T01:56:00.000-08:00

Luren ringde. En gammal älskare, som jag inte träffat sedan kanske 1999, har tagit sig från Mexico via Dubai till Stockholm. Och vill ta en drink. Lustigt nog är jag mest av allt nyfiken på hur gammal han har blivit. Rynkor? Och undrar hur gammal han tycker att jag har blivit.

Vill inte

2009-02-04T04:10:00.001-08:00

Usch. USCH! Jag känner mig ruggig och frusen. Vill helst av allt vara hemma i sängen och läsa bok.

Skelett i garderoben

2009-02-03T05:24:00.000-08:00

P-ringen sitter fast på plats. De första dagarna var jag övertygad om att den skulle trilla ut varje gång jag kissade. Och jag kunde inte för mitt liv föreställa mig hur jag skulle kunna ha sex med den där grunkan inuti. Det kändes som att det var fullt där inne, helt enkelt. Men jag har insett att den sitter som berget. Jag har blivit coachad av en väninna med p-ringserfarenhet. Och man kan visst ha sex. Hur mycket som helst faktiskt.

Men från det ena till det andra: damppojken går från dags datum på antibiotika! Och det är inte för öroninflammation, om man säger så. Jag är kollad och frisk som en nötkärna, men måste ändå genomgå så kallad partnerbehandling. Kul. Pojken har ångest och är orolig att jag ska lacka ur och dra. Vilket jag absolut inte funderar på. Han har haft ett liv innan mig bara (och vem har inte det?). Men det ulliga gulliga har onekligen fått en metallisk bismak av realitet.

Lämna bort dem, bara

2009-01-30T00:31:00.000-08:00

Jag rekommenderar semester. Packa väskan och lämna din förälskelse hemma i ett par månader. Jag skulle säga att den skräck som många hyser för att skiljas åt innan relationen hunnit ta form, är överdriven. Jag menar, under den där första perioden känns det som att allt är så skört och att minsta felaktiga uppförande kan sabba hela grejen. Men jag tror att det mest har att göra med att förväntningarna pressas upp till skyhöga nivåer. Att lämna damppojken hemma när jag och Frugan drog till skogs gav oss ett andrum tror jag. Vi kunde tänka på varann i lugn och ro, se fram emot det som komma skall, och lära känna varann sakta men säkert via mail. En halvtimme efter min hemkomst stod han där utanför dörren och log. Och nu känns detta som den mest naturliga sak i världen.

Självklart krävs det att båda två är ganska säkra på att man vill testa och se vad de spirande känslorna kan komma att leda till när man kommer hem igen. Problemet med relationer som tar slut under den initiala fasen är kanske oftast att man inte var helt övertygad om att det skulle kunna fungera på riktigt. Och kanske är det åldern också. Både jag och damppojken har ju hunnit komma fram till vad vi tycker är viktigt i en relation, och vad vi letar efter i en person. När man väl tycker att man hittat det så är man jävligt nöjd. Och kan liksom kliva på med ganska raska steg, utan att nojja allt för mycket. Äntligen! (Peppar, peppar...)

Surfa soffa

2009-01-29T00:07:00.001-08:00

Den där idén om en bättre värld, där alla tar hand om varann och därför mår lite bättre, varpå de blir trevligare för andra att ta hand om, som i sin tur kan må lite bättre. Den finns.

Man kan genom att öppna sitt hem för en resenär få bo gratis hemma hos någon annan var som helst i världen när man behöver det. Det heter couch surfing. Låna ut en soffa och upptäck världen enkelare, helt enkelt. Du behöver dessutom inte heller låna ut soffan till vem som helst, utan man kan träffas först och kolla läget. Så nu är inte resandet begränsat till de städer i världen där man känner någon. Hångelmöjligheterna ökar i rasande takt. Och den där globala byn blir större. Heja!

http://www.couchsurfing.com/

Damp uthyres

2009-01-28T00:36:00.000-08:00

Det ska vara enkelt. Det har jag tjatat om hur länge som helst. Inga spel. Säg vad du tänker - och stå för det! Säg nej om du inte vill. Håll inte på och "ta hänsyn" till den andres eventuellt sårade känslor, utan var ärlig från början. Jag har tjatat på mig själv om det, utan att lyckas. Jag har sagt det till mannen ifråga, och ändå i slutändan suttit där som ett frågetecken när något jag inte hade en aning om slutligen hamnar på bordet. Varför ska det vara så svårt?, har jag tänkt.

Och det behöver tydligen inte vara det heller. Damppojken är så otroligt okomplicerad, på det sättet. Och inte ens när han säger komplicerade saker känns det svårt, för jag vet ju om det, och annars får jag det förklarat, och får ställa tusen dumma frågor. Och sedan kan jag göra samma sak, och prata om mina hang ups och måsten.

Jag funderar på att hyra ut honom. Som praktexempel. Mina kompisar kan få träna på honom och sedan gå hem och testa live på sin partner. Undrar hur mycket pengar jag skulle kunna ta? Och om jag tar på mig kostymen kanske jag kan paketera honom lite som en medieträning eller budskapsträning, och ta 1500 spänn i timmen? Världen skulle ju bli bättre. Fler barn skulle bli gjorda, och det skulle bli färre skilsmässor och brustna hjärtan efter åtta års förhållande varpå man upptäckt att man aldrig riktigt känt varandra. Det är ju genialiskt!

Det kvittrar i själen

2009-01-26T12:36:00.000-08:00

Jag är kär i honom. Kär. I Damppojken. Jag är kär! Förälskad. Yr. Simmig i huvudet. Ler konstant. Det flimrar. Snurrar. Värmer. Pirrar.

Och det måste finnas en hake. Det måste vara så. Det kan inte vara så enkelt. Långa nätter av små samtal, och stora. Underbart, timslångt smeksamt sex. Snabbt, hårt, sexigt sex. Vänliga telefonsamtal. Smeksam hand i korsryggen. Häng hemma med min syster-och-fru-familj för att jag tycker om det. Milda blickar. När kommer dampet? Och vad gör jag då?

Oskyddat sex och oskyddat hjärta

2009-01-23T06:26:00.000-08:00

Det blev p-ring. En skojig liten grunka som ska utsöndra små doser hormon, och som barnmorskan veterligen inte hört ska påverka lusten. Så jag är besiktigad, provtagen, utrustad med preventivmedel och redo att engagera mig. Eller?

Lite darrig blir man ju när man tänker på det. Det går lite för lätt, liksom. Damppojken är komplett och totalt icke-dampig när det är bara vi. Snudd på underbar, faktiskt. Då tänker jag att dampigheten är till min fördel, eftersom den sett till att han är singel. Jag kan nämligen förstå att inte alla faller för hans charm vid första anblick och att både en och annan tjej skrämts bort.

Han kan vara ganska...intensiv. En trevlig liten diskussion i goda vänners lag som engagerar damppojken förvandlas lätt till ett smärre inbördeskrig. Jag, som tycker att folk alldeles för ofta är alldeles för oengagerade här i livet, gillar ju sådant. Men jag kan förstå att folk ryggar undan för sådan emfas. Det är lite som att stå med en hårtork i ansiktet, när det blåser som mest om damppojken.

Och så är jag lite ovan vid att det är den andra personen i relationen som tar initiativ att prata om grejer som sex, förhållanden och det berömda emotionella bagaget. Men det tar damppojken grepp om som om det vore fråga om att bestämma vad vi ska äta till middag. Resolut och utan att krångla.

"Har du en dildo då?"
"Eh..ja"
"Får jag se?"
"Eh..okej"
(Vrider och vänder:) "Den ser ju skön ut"
"Eh..ja. Det är den"

Preventivmedelsfrågan på tapeten

2009-01-22T02:21:00.000-08:00

Och så kommer vi till frågan om preventivmedel.

Ja, damppojken har gjort sig förtjänt av kondomlöst sex. Men jag vill inte äta p-piller igen! Jag slutade med det efter mitt förra långa förhållande, och blev på någon vecka störtkåt! Det vill jag inte stänga av igen. Och damppojken är mycket bestämd på den punkten: han vill absolut inte bidra till något i mitt liv som gör mig mindre kåt. Bra.

Så vad gör jag? Jag behöver era förslag, kära läsare. Hjälp!

Sniglar fanns överallt

2009-01-21T08:57:00.000-08:00

Det var alltå inte så lätt som man kunde tro, att utnyttja det där frikortet som damppojken så generöst delade med sig av innan jag for. Att målmedvetet söka efter amorösa äventyr är alltså lika svårt borta som hemma. Det syns väl i ögonen på en, kan jag tänka. Vänliga, leende, flörtiga och hungriga blickar fanns det gott om. Särskilt i Nicaragua. Men så mycket mer blev det inte, till en början.

Frun var lättad. Hon började spänna sig redan under överresan och hoppades att hon inte skulle bli allt för objektifierad. Som om inte hon sysslat med objektifiering själv nästan dagligen, fram till Ekorren satte P för den saken. Och en av världens bästa bloggar lämnades åt sitt öde. Men hon är så lycklig så att det spritter om henne, så den bloggens död är en tragedi med en positiv bieffekt. Men nog om det. Åter till latinosarna:

Det blev en Jamaican till slut. Som efter den natten förvandlades till en snigel. Trist nog. En snigel är manstypen som blir helt ryggradslöst avgudande och som placerar dig på en piedestal, oftast utan anledning också. Jag står inte UT med det! Jag vill skaka dem. Örfila dem. Fräsa "Skärp dig!" Och aldrig träffa dem igen. Nu mailar Jamaicanen att han aldrig kommer glömma mig. Han ringde på mobilen klockan fyra imorse också. Vetifan varför. Och det var inte ens särskilt bra sex.

Dessutom visade det sig att Jamaicanen - som klyschigt nog är basist i ett reggaeband - bodde ihop med resten av bandet. Det fanns ett rum med en dubbelsäng i, och annat ett rum med tre våningssängar i. Det är nog ett hett tips att det fanns en tanke bakom den inredningen...

Hur som helst så hamnade vi i den där sängen. Och mitt i hela föreställningen så slits dörren upp och hela bandet travar in, genom rummet, för att komma in till sig. Jag blev helt paff. Jamaicanen fick dessutom en hel del gratulationer och ryggdunk medan den lilla paraden drog förbi. Men det räckte inte med det! Gissa hur förvånad jag blev när det mitt i kalaset kommer en ung man inklättrandes genom fönstret! Han hade klättrat upp till balkongen när han inte kom in genom ytterdörren! När han insåg vad han klampat in i blev han så generad att han rusade genom rummet och tog fel dörr ut - tillbaka ut i farstun. Jamaicanen fick fara efter, lugna honom och lotsa honom igenom sovrummet till grabbarnas sovsal innanför. Då hade jag tappat lusten.

Inte var det något att bli till snigel över, inte. Likväl skulle han följa med nästa morgon när jag i gryningen hävdade att jag var tvungen att dra, och hänvisade till någon gyllene regel som jag precis uppfunnit. Jag var nästan handgripligen tvungen att skaka honom av mig vid dörren till Fruns och Ekorrens hotell, och lova att jag skulle komma till reggaeklubben samma kväll. Det gjorde jag inte.

Nu börjar det igen!

2009-01-21T08:28:00.000-08:00

Jag är hemma igen. Hel och ren och extremt utvilad. Jag orkade inte hålla igång bloggandet genom hela Centralamerika. Och inte då för att jag var så slutkörd av allt flörtande. Snarare tvärt om. Det var betydligt torrare på den fronten än vid tidigare resor i regionen. Jag vägrar att tro att det beror på att jag är typ 30 och inte lika het i de unga männens ögon som tidigare. Jag vägrar!

Top 10 i Centralamerika:
1. Klimatet tvingar fram så många bara överkroppar
2. Sammetsögon
3. Tunga säckar med saker som måste bäras av någon
4. Romens dåliga inflytande på moralen
5. Salsa, merengue och reggaetón som lixom bäddar hela grejen åt en
7. Att man är hur snygg som helst, även flottig och utan smink
8. Möjligheten att kombinera olika sorters utsikter
9. Semestermoral
10. Kärleksord på spanska

Guatemala, the uncut version

2008-12-18T16:35:00.001-08:00

Frun har nu haft de flesta akommor som finns i Centralamerika, och idag tillbringade vi formiddagen pa flashigt sjukhus, dar hudkliniken som vi skulle besoka delade doktor och lokal med skonhetsoperationerna. Frun och jag gissade friskt vilka som skulle in och botoxa sig och vilka som hade eksem (som Frun). Till slut kom elegantaste damen ut med sin vaninna, och hon hade stora plaster klistrade langs alla fd. linjer i ansiktet, linjer som nu var ett minne blott. Pa TV:n ovanfor oss visades en TV-sapa om en plastikkirurg och hans familj, som overtygade sin gamle far att botoxa sig, och som fick alla de snyggaste brudarna (kirurgen alltsa, inte den gamle fadern).

Det visade sig att fruns prickar, som spridit sig till en fjardedel av henne nu, kom sig av nagot som man i varsta fall kan svullna upp i hela kroppen av, inklusive lappar och ogon (botoxeffekt alltsa) sa fragan ar hur mycket action det blir for henne nar hon aterforenas med sin kille i Mexico. Men det var inget farligt, sa doktorn. Vi akte vidare, och atta timmar senare har Frun turistmage (koleravaccin, till trots). Sjalv ar jag hopplost forstoppad och ser ut som om jag vore i fjarde manaden.

Som tur ar, ar piel canela betydligt mer maya har, och jag foredrar kanel.

Antligen rytm

2008-12-14T15:48:00.000-08:00

Assa, jag ar bara sa lycklig! Solbrand, trott och lite bakis, efter den forsta klubbraden i Centralamerika. Romen flodade, och Frun kunde plotsligt prata nastan obehindrad spanska, och vi dansade och dansade och drack och dansade. Men jag hade glomt att jag faktiskt oftare an inte ar huvudet langre an mina danspartners. Och att Birkenstock visserligen funkar aven for reggaetón, men ar lite klumpigare an de sma sandaletter (hm, visserligen storlek 41) som man kor med hemma.

Det var visserligen lite glest mellan reggaetónlatarna, och marimbaorkestern blev lite trottsam under del tre av sitt gig (de kor en sju latar och sedan tar de paus varpa DJ:n kor loss). Raggfaktorn var dessutom sadar. Jag funderade till och med pa att atervinna alskare igen - jag har ju ett par att valja mellan har i Estelí. Men jag gjorde inte det. Jag var tillrackligt nojd och hog pa livet anda. Och damppojken skriver langa, verbala, lagmalt vackra mejl.

Tantvarning i djungeln

2008-12-12T16:22:00.000-08:00

Innan jag vet ordet av kommer jag att ha forvandlats till en san dar snusktant som man tycker ar patetisk i barer. Du vet, som den dar vannen till din pappa, som ar typ sextio, och som var snygg nar han var ung, och tror att kvinnor i tjugogfemarsaldern uppskattar att han vander sig om efter dem pa stan, medan de i sjalva verket tanker "javla gubbe, ga och do!". Fast tant.

Nu ar jag i Nicaragua, i piel canela-land, och de ar ju gudomliga, de sma liven! Finmejslade drag, langa ogonfransar och kaffebruna ogon, lagom sackiga jeans och lagom slanka, lagom muskulosa armar och breda axlar som sticker fram ur linnen. Och kanelfargad, slat, len (av erfarenhet) o sa len hud. Nar Frun och jag ligger pa stranden sa kommer en piel canela ridande barbacka pa sin hast, hoppar av, gor lite armhavningar och kastar sig i vagorna. En annan borjar blygt prata pa bussen, ler, fragar nyfiket om vi sjalva betalar vara utgifter nar vi reser Centralamerika runt och hur det i sa fall gar runt. En tredje bar en 50-kilos sack med kaffebonor pa ryggen, och svetten glanser sig pa underarmarna nar han gar forbi. Han rakar dessutom ha grona ogon, ser jag, nar hans blick moter min en sekund. Alltsa, jag vill bara ata upp dom! Slicka pa dem. Stoppa dem i fickan och ta fram nar jag vill titta pa nagon fint!

Dessvarre ar jag tva ar aldre an nar jag var har sist. De som ar under tjugo AR inte lovligt byte for mig langre. Och da gar en hel del av sockertopparna bort, tyvarr. Nar Nicas blivit trettiofem blir de feta, lata och far daliga tander. Det ar sa orattvist!

Nicaragua och ljuvt jetlag

2008-12-08T16:52:00.000-08:00

Nicaragua ar sig sjalv. Sammetslena natter, sammetsogda man. Vi klev ut fran flygplatsen med benen monstrade av stodstrumporna (ar man en kulturtant, sa ar man) och aningen rufsiga, och det stod snart klart att jag inte hade tappat stinget helt, utan prutade ner taxipriset till halva. Dessforinnan hade jag med hog rost fragat flygvardinnan om det bara ar storleken som raknas och hon hade himlat med ogonen och sagt att ja, dessvarre verkar det vara sa. Da pratade jag visserligen om storleken pa de kosmetikaforpackningar man kan ta igenom den amerikanska tullen utan att vara tvungen att checka in dem, men det verkade inte de medresenarer som horde min fraga forsta. Frun brot ut i stort fnitter och det gjorde inte saken battre. Men nu sitter vi solkyssta, efter en dag vid vulkan Masayas kraterkant, och forsoker halla oss vakna sa att vi kan fa ratt pa dygnet. Och livet kanns forbannat javla bra!

Mitt livs resa

2008-12-06T14:01:00.000-08:00

Nu börjar äventyret!
Om fem timmar hämtar taxin mig och Frun och det bär av via Arlanda, Köpenhamn och Atlanta, till Nicaragua, Guatemala och Mexico. Jag kan knappt tro att ögonblicket är här, efter så många månaders väntan. Det ska bli alldeles underbart, att visa frugan alla mina favvoställen och upptäcka nya tillsammans. Sol.

Efter en sagolik fredagsnatt och större delen av veckan i armarna på Damppojken känns det kärlek. Jag känner mig alldeles bortkollrad, och han är det definitivt. Han är precis det jag varit övertygad om inte skulle finnas i kalla Sverige, eller i kalla stockholmare kanske snarare. Han brinner, glöder, lever! Och han är så fantastiskt öm och kärleksfull. Och social, vilket är ett underbart trendbrott efter alla antisociala sär jag har hängt ihop med.

I natt sa han det ofattbara: att jag är kvinnan han letat efter i fem år och att han vill ha barn med mig! Jag höll på att trilla ur sängen! Men mitt hjärta flög! Det kan ju vara ett uttryck för hans ADHD, denna intensitet. Men det skiter jag i. För det känns så jävla bra!

Konsten att gå på slak lina

2008-12-04T08:56:00.000-08:00

Damppojken visade tecken på mycket stor generositet igår kväll:

- Du, en sak som jag tänkt på och som är lite jobbigt att säga men jag säger det ändå och jag vill inte att du svarar varken ja eller nej...
- Ja?
- När du är i Nicaragua..
- Ja?
- Det som händer i Nicaragua stannar i Nicaragua. Alltså, det är ju Nicaragua liksom. Och ja, jag vill bara att du ska veta att jag tycker att det är okej, men jag vill inte veta om det bara.

Vad svarar man på det?! Varken ja eller nej, definitivt. Men det är ganska stort.

Anti allt

2008-12-02T07:34:00.000-08:00

Jag vill absolut inte jobba mer. Jag vill att min semester ska ha börjat. Jag vill vara klar med all projektledning, ekonomi och planering. Jag vill ligga framför TVn och glo. Jag vill provpacka. jag vill hångla med damppojken och försvinna från världen för att vi ser varann så djupt i ögonen att inget annat existerar. Jag vill shoppa. Jag vill INTE jobba!

Mi mama me mima

2008-12-01T06:53:00.000-08:00

Mamma lyckades krama mig så hårt, och se så bekymrad ut när jag lämnade föräldrahemmet igårkväll, att det kändes som att vi aldrig mer skulle ses. Hon hatar numera Guatemala med en intensitet som får USA:s förhållande till Usama bin Laden att framstå som århundrades kärlekshistoria. Hon skickar pressklipp om olösta kvinnomord. Hon pratar om mig i tredje person, och med ett ansiktsuttryck som ger olust en helt ny betydelse, när grannarna hör sig för om hur vi ska fira jul. Och hon muttrar "Guatemaaaala, jag fattar det inte" med låg röst när hon tror att ingen hör henne.

I nästa ögonblick berättar hon sedan entusiastiskt om hur det var att inte kunna gå till uttagsautomaten utan beväpnad vakt när hon och min styvpappa var i Sydafrika. Och ser inte orimligheten i det.

Jag blir tokig! Jag kan inte tycka att det är gulligt med denna moderliga omtanke. Särskilt som det är tredje gången jag åker till Centralamerika. Hur är det ens möjligt att få omtanke att framstå som en personlig förolämpning

Flisan i mitt hjärta

2008-11-28T07:40:00.000-08:00

Min guddotter är kanske det vackraste barn som finns! Hon är ett framtida kap, den saken är säker:
1. Söt som socker
2. Nära till skratt
3. Opretentiös
4. Begåvad (hon följer mig med blicken)
5. Kurvor på de rätta ställena

Henne ska jag ansvara för i hennes föräldrars frånfälle. Huga! Och jag ska ansvara för att hon blir varken bortklemad eller omedveten om hur världen fungerar i föräldrarnas närvaro. Hon ska kunna komma till mig när föräldrarna inte fattar någonting. Vi ska bryta mot regler. Hos mig ska hon få dricka sherry och läsa Jackie Collins-böcker om hon vill. Vi ska äta godis mitt i veckan. Jag ska lära henne cykla. Och flörta.

En glimt av verkligheten

2008-11-28T07:36:00.000-08:00

- Om man bara skulle råka stå där i vägen, när du ska hemåt, kan man inte få kyssa dig då innan du drar till Skåne över helgen?
- Jo.

Så jag hoppade av t-banan någonstans mitt på röda linjen och blev kysst, innan jag åkte hem för att hämta min packning. Och fick se honom med dampen påslagen. Otroligt i farten! Jag blev alldeles matt. Men kysst.

Motorväg eller avtagsväg?

2008-11-26T14:12:00.000-08:00

Undrar vad det är som gör att man med vissa relationer bara VET. DIREKT. Att detta är en relation från första kyssen. Medan man med andra relationer inte har en jävla ANING. ALLS. Förrän efter väldigt länge. Det fanns något i hans blick. Som gjorde mig näsan generad (kors i taket).

Damppojken är en gangster. Eller förre detta. Har haft sin beskärda del av trubbel och strul. Orsakat en hel del. Menar att han självmedicinerat sin ADHD. Att han nu har slutat med det. Det vet man ju inte förrän man hängt ett tag. Men han är ett under av ömhet, vänlighet och kärleksfullhet. Min Fru är skeptisk. Själv är jag som i en dimma. Prestationsprinsessan och Syster Duktig i mig blir alldeles pirriga av tanken på att bryta mot konventionerna och att ge mig in i ett äventyr. Men jag vet av erfarenhet att de vill kliva av karusellen igen om det snurrar för fort och för länge. Ska man då kliva på alls?

Diagnos: damp

2008-11-24T01:13:00.000-08:00

Han var väldigt hungrig, damppojken. Och han är väldigt fin.

Så nu kan man sammanfatta familjeförhållandena i lägenheten som min Fru nyss gjorde:

"Vilken samling: en muppig (Ekorren, för oinsatta läs på http://lovelyn.blogg.se/), en töntig (Lillasyrrans kille skulle verkligen må bra av att hotta upp sig) och en dampig.

2008-11-23T09:22:00.000-08:00

Nu ska jag bjuda damppojken på middag. Han måste ju äta, stackaren...

Vill ha

2008-11-21T09:24:00.001-08:00

Jag har definitivt en grej för fel killar. Illegala invandrare, killar med lite för stor fäbless för gräs eller asociala typer med större IQ än EQ. Igår drack jag vin med en kille som har damp. Eller ADHD, heter det ju. Han är totalt oregerlig, stimmig, kan inte behålla jobb och hamnar alltid i konflikter. Han är världens finaste, såklart, bara trasig och skör och lagom missanpassad eftersom ADHD inte fanns när vi växte upp och det har hunnit gå fel på de flesta plan redan. Mitt hjärta börjar genast klappa och jag vill ta hand om honom och vara den stabila punkten som han stimmar runt. Såklart med förhoppningen att behovet av att stimma ska avta och jag ska ha Räddat honom. Han skulle inte säga nej, det vet jag.

Villebrådet är breddat men inte brädat

2008-11-19T09:44:00.000-08:00

Fick min första reality check på Spraydate när jag upptäckte att jag flörtar med en kille som jag redan träffat i verkligheten. Vi är medlemmar i samma förening.

Slutsatser:
1. Om man inte passar sig kan man bli kär i en släkting utan att veta om det.
2. Det finns en spraydatare i oss alla.
3. Det håller inte att testa ett delvis annat alter ego på Spaydate än i verkligheten, ens för att se om det går bättre än att vara bara jag. Avslöjandet lurar bakom nästa hörn.
4. Våga Vara Villebråd har fått en än vidare betydelse: Våga Bli Avslöjad som Desperat och Ensam. Som tur är avslöjar ju avslöjaren sig som lika Desperat och Ensam. Ha!

Inte helt avpolleterad

2008-11-18T10:30:00.000-08:00

När man minst anar det dyker de avlagda spraydaterna upp i ens liv igen. IT-konsulten vill träffas på söndag. Eller lördag eller när jag vill. Han är fortfarande inte särskilt rivig. Men okej då.

Att ta med Frun hem

2008-11-17T04:30:00.000-08:00

Jag är så uppspelt över vår resa, Fru! Idag har poletten fallit ner och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att överleva de närmaste tre veckorna innan vi verkligen kan gräva i den där urholkade ananasen!

Jag vill känna solen kittla mina ögonfransar på morgonen, väckas av dunkande reggaeton och tuppar som gal klockan sex på morgonen, känna dammet i näsan och svetten i nacken, slicka saltet av de friterade bananskivorna och sedan doppa dem i rinnig äggula. Jag vill välja mellan tjugo sorters fäsrkpressad fruktjuice, köpa plastpåsar fulla med mango för fem spänn och sedan reta mig på mangotrådarna som fastnat mellan tänderna. Jag vill trängas på svettiga plastsäten i kycklingbussen medan jag lyssnar på nacatamal-försäljarens övertygande försök att prångla på oss nylagade nacas inrullade i bananblad medan hennes extremt underåriga son säljer tuggummin och vindruvor på andra sidan mittgången. Jag vill ha hjärtat i halsgropen när busschauffören med dödsförakt i blicken kör om en långtradare i nerförsbacke precis innan en kurva medan biljettrivaren hänger ut genom den öppna bussdörren och tutar ihållande på något kjoltyg som skymtat till i vägrenen (blev hon överkörd? undrar man skräckslaget). Jag vill rida westernridning till kafferosteriet och sitta där och skölja ner tjocka guirilas med salt ost på med bittert svart kaffe medan smutsiga barn leker i gatudammet. Jag vill plocka vilda orkidéer.

Och allt detta med dig, Fru. Du ska få se mitt andra land, känna dofterna, hållas vaken av myggen, duscha i kallvatten och treva dig ut till dasset i mörkret för strömmen har gått igen. Äntligen!

Nästan perfekta människor

2008-11-17T00:07:00.000-08:00

Vuxenpoäng på min helg. Och livskvalitépoäng.

När regnet lättade i fredags var mamma och jag i skogen med hundarna i flera timmar, och sedan var ribban satt. Så både lördag och söndag kämpade jag mig igenom stormbyar på den österlenska slätten, alternativt i raggsockar och gummistövlar längs en vindpinad strand. I sällskap av fem fantastiska kvinnor och en gatukorsning till jycke. Vi åt mycket mat också - brantevikssill och varmrökt lax från fiskeriet nedanför Ale Stenar. Drack oförsvarliga mängder vin och en hel del snaps.

Dessa kvinnor är imponerande. De är starka. De gör karriär. De är snygga, på det där naturliga och hälsosamma sättet. De bjuder på sig själv och på andra. De seglar och åker skidor och berättar halsbrytande historier om pistörer i Alperna. Och nu ska de gifta sig med sina livs stora kärlekar.

Först blir man alldeles matt av all framgång och orkar knappt lyfta glaset för att skåla, för att de är så perfekta. Men sedan visar det sig att den ena har en hjärntumör som visserligen inte växer, men ändå... Och en efter en ploppar historierna upp. De är människor. Nästan perfekta. Men människor.

Öppna landskap och söder om landsvägen

2008-11-14T00:16:00.000-08:00

Naturligtvis regnar det i mitt älskade Skåne. Och jag förvånas över att jag skrev mitt älskade Skåne. Var kommer denna lokalpatriotism ifrån? Sedan jag flyttade till Stockholm är den omutlig och högljudd. Jag börjar om.

Naturligtvis regnar det i Skåne. Nattåget, som inte var någon hit eftersom tre tanter envisades med att gå upp för att kissa flera gånger under natten och för att det var så jävla kallt i sängen längt upp under kupétaket, tuffade in på perrongen i duggregn. Duggregnet fick upp farten är och är nu ett ihärdigt, klassiskt skånskt pissregn. Jag sitter i mammas kök med en hund på fötterna och en annan brevid mig, jag hör familjen pyssla på ovanvåningen och regnet trumma mot rutorna. Kaffet är svart och starkt. Jag andas ut, hela vägen.

I eftermiddag tar jag tåget till Ystad och ska tillbringa helgen hos min vän Hermès, på hennes föräldrars lantställe på Österlen, med flickor, förtroenden och bag-in-box. Det betyder att halva november har gått. Och det innebär i sin tur att det bara är tre veckor kvar tills jag och Frun åker på vår sexveckors odyssé genom Centralamerika. Tanken på drinkar i urholkade ananasar och fötterna i sandaler medan blicken vandrar över piel canela och möter mörka, glittriga ögon känns ganska lockande en gråregnig fredag som denna.

Lite vanlig värme för fan!

2008-11-12T03:42:00.000-08:00

Varför är 80 procent av Sveriges jävla befolkning så oengerad? Varför kan man inte bjuda på ett leende, en trevlighet, en flört? Varför måste folk i det här jävla landet spela så oberörda, så svåråtkomliga, så coola och snajsigt upptagna? När fan ska det bli ute att vara kall, så lite vanlig människokärlek kan bli hett?

Den öronbedövande tystnaden

2008-11-11T23:32:00.000-08:00

Bekräftelsejunkien i mig softar - Journalisten har duktigt hört av sig och sagt snälla saker. Inte direkt flörtiga (lite trist) men bekräftande, och han har dessutom kommit ihåg flera viktiga saker som vi pratade om på dejten och knutit tillbaka an till dem i andra samtal. Han berättar även personliga saker.

Raggbulimikern i mig håller tyst - jag känner inget behov av att ragga upp någon bara för att se att jag kan. Jag har avfärdat Lammet så många gånger att det skulle förvåna mig om han ringer fler gånger och jag känner ingen lust att dricka mig snygg och lägra en ny förmåga.

Förhållandeslampan i mig bidar sin tid. Förnuftet i mig har talat slampan tillrätta och jag känner ingen brådska att bli tillsammans med någon annan än Frun.

Super woman njuter av semestern. Jag arbetar utan att stressa, effektivt och en sak i sänder, jag inser mina begränsningar och säger nej till nya projekt på jobbet. Jag erkänner för Journalisten att jag har ett pyttelitet bekräftelsebehov och har även berättat att jag är en människa som ibland gråter. Han tog emot de nyheterna utan förvåning.

Det är nästan lite för lugnt. Är det lugnet före stormen? Hallå? Eko. Eko. Eko

Ny omgång av kärlekslotteriet

2008-11-09T23:52:00.001-08:00

Ny omgång av "varför föreslår han inte att vi ska ses igen - han sa ju att han inte spelar spel och att han vill att det ska vara okomplicerat - och jag skickade ju ett mess i lördags kväll och sa att det var en himla trevlig eftermiddag - och varför var då svaret så intetsägande - och ska jag föreslå något - men han sa också att han inte har lätt att bli kär och vill hinna uppleva saker i lugn och ro - men då är det väl lika bra att vi sätter igång och upplever? - fast inte stressa - jag vet ju inte ens om jag är så himla intresserad själv - men då måste man ju umgås så man kan komma fram till det - om han vill det varför föreslår han inte att vi ska ses igen?"

Det slår aldrig fel! Man vill alltid att de ska vilja ha en, träffa en och bli kär i en. Oavsett om man vill det med dem.

Apropå att gråta

2008-11-09T04:56:00.000-08:00

http://www.youtube.com/watch?v=i4nsI02gnUk

Att hänga upp sig på rätt karl

2008-11-09T02:55:00.000-08:00

Alldeles för många intelligenta, vackra, omtänksamma, roliga och intressanta kvinnor i min värld går runt med hang ups på killar som verkligen inte är SÅ himla speciella. Visst, en och annan är väl upphängd på ett riktigt kap. Men de flesta är antingen ganska töntiga, ganska ego, ganska upptagna eller bara inte intresserade. Men man går inte vidare. Varför är det så? Och varför får kvinnor med ovan nämnda epitet överhuvudtaget hang ups på killar av nyss nämnda kaliber - inklusive undertecknad?! Det är dessvärre en varningssignal för att vi iallafall inte alltid agerar särskilt intelligent. Eller ens med självbevarelsedrift.

Journalisten är intressant. Väldigt allmänbildad. Ställer bra frågor, och följdfrågor på det. Pratar mycket. Är rolig. Ironisk. Men lite slafsig. Slackerstil, men inte på det där snyggt kombinerade slackersättet. Rock men inga handskar eller halsduk till. Det ser ut som att man glömt hälften av kläderna hemma faktiskt. Och så avskyr han tjejer som röker (och det gör ju inte jag så det är ju bra. Host.) Och han är inte äventyrlig, säger han själv. Det däremot, kan vara ett problem.

FF

2008-11-07T13:08:00.000-08:00

Jag har FF. Frufritt. Hon är inbjuden att träffa nya pojkvännens föräldrar. Allvarliga grejer, som jag självklart stödjer. Och i kväll har jag till och med Familjefritt - Lillasyrran är ute på galej också. Så jag äter TV dinner och planerar att vara utvilad, fräsch och bländande på min dejt imorgon. En kaotisk vecka slutade trots allt på topp med storleverans på jobbet och chefen som sa att jag var en drömrekrytering. Och imogon tillbringar jag ett par timmar promenerandes med en ironisk journalist.

Yster syster vänder dyster till lyster

2008-11-07T01:34:00.000-08:00

Det är en angenäm överaskning när Lillasyrran tar kommandot och blir storasyrra. Igår ringde hon och undrade om jag gråtit idag. När svaret var nej, lät hon lättad. Frågade när jag skulle sluta och om jag ville fika. Sedan transporterade hon kärleksfullt runt mig i stan, och jag kände hur bräckligheten läkte och hur mysigt det var. Hela familjen var förövrigt samlad framför teven senare på kvällen. Vi tycker om varandra. Frun och jag konstaterade att vi är gamla, för vi känner knappt igen några artister på MTV Music Awards. Lillasyrran himlade med ögonen.

Super woman tar semester

2008-11-05T04:38:00.000-08:00

Då har jag storgråtit på jobbet också. Så nu har jag lättat på trycket både privat och professionellt. Är nivåerna utjämnade nu, så att man kan få lite lugn och ro, månne? Jag har hängt super woman-dräkten ganska lång in i garderoben, och där ska den få hänga ett tag. Den är för tung.

Guldlock vägrar Kitty i Big Brother

2008-11-03T14:34:00.000-08:00

Lockarna gick inte att rädda. Frisörska-jävelns chef såg först förvånad ut, sedan bekymrad, när han kände igenom cocker spaniellockarna som blivit till spröd sockervadd och som nu ramade in mitt ansikte som ett boxningshuvudskydd. Jag hade gått tillbaka till brottsplatsen, med hopp om frälsning. Jag kände djup ångest. Frisörbossen försökte klippa om håret med det var hopplöst. Frisyren var död.

Nu är jag korthårig igen. Lite Robyn, lite Audrey Hepburn - inbillar jag mig i allafall. Jag har redan postat ett kuvert med en död kanariefågel i, till frisörska-jäveln.

Jag erkänner, men jag hatar det

2008-11-02T10:07:00.000-08:00

Stackars Lammet, han får verkligen klä skott för att Brandon/Steve, helt utan intention och väldigt överraskande även för mig, smälte mitt hjärta till en liten pöl. Lammet får fräna kommentarer och ogina diss till sin mobil, och den stackaren har ingen aning om varför. Men jag orkar inte vara villebråd just nu! Som en mycket klok vän sa: man kan inte vara super woman hela tiden. Ibland måste man klä sig civilt också.

Jag måste väl erkänna att jag är liten också. Det händer att jag sänker garden. Och att jag då får en snyting. Tappar andan. Och behöver skydda huvudet ett tag medan man tänker om, läser motståndaren och hittar boxningsställning igen. Jag hatar att göra saker som jag inte är bäst på. Undviker det oftast helt och hållet. Att bli förälskad i någon som inte är det tillbaka känns som en jävla miss. Harmen bränner i nervändarna. Så jag erkänner helst inte att det ibland händer. Särskilt inte för män. Absolut inte om mina känslor inte är besvarade. Och ännu mindre så för män som bara känner mig som super woman (Lammet) och för dem som jag mot min vilja svärmar för (Brandon/Steve). Nu vill jag bara rulla ihop mig som en kanelbulle i någons knä.

Mjuk i kanten som en pepparkaka

2008-11-02T03:04:00.000-08:00

Nu har jag gjort slut med Brandon/Steve, fastän vi aldrig var tillsammans. Kanske på grund av det, just. Jag har ställt in vår sista dejt, innan han åker.

Vi skulle ses hänga idag och jag har sett fram emot det, om än med en molande känsla av press, i veckan. Låtsas vara älskad under en dag, mys, kärlek och sex. Jag vill. Men när jag hörde hans röst på telefon i morse kändes det så jobbigt! Jobbigt att ha honom så nära inpå, jobbigt att få ta på och hålla i men att han inte skulle vara min. Och att även om han skulle vara min idag och ikväll skulle han inte vara det imorgon, och aldrig mer än så ändå. Som tur är jag hemma hos ett av mina mest hängivna fans, som också är en av mina ledstjärnor och idoler, och hon vet ett och annat om obesvarad förälskelse, och jag fick gråta i hennes famn.

Sedan ringde jag honom och sa att det var bättre om vi inte sågs ikväll för jag skulle inte palla vara självständig och stark, och för att jag vill att sista gången vi sågs skulle vara perfekt och det var det sist och jag vill inte förstöra det. Han lät lite tagen. Och aningen besviken. Men förstod.

Vi la på luren efter att han sagt att "vi ses i framtiden". Och det gör ont i varenda cell nu.

2008-10-31T14:44:00.000-07:00

Jag tittar på Crash på SVT och jag blir lika rörd/berörd/upprörd varje gång. En sådan bra film! När låssmeden tar av sig sin osynliga skyddscape och knyter den om halsen på sin femåriga dotter, så att inte hon ska vara rädd för mörkret och all världens hemskheter, får ömheten i deras relation mig att tappa andan! Och när Matt Dillons rollperson kommer fram till den brinnande bilen och inser att den kvinnan som sitter fast inuti är samma kvinna som han skrämde livet ur bara någon kväll tidigare, och nu måste han få henne att lita på honom inom loppet av några minuter för att kunna rädda hennes liv. Så starkt! Ödets nycker, livets små grymheter och ögonblick av insikt som gör att jag känner att det ändå finns hopp. En kort stund.

Hårklyverier

2008-10-31T09:51:00.001-07:00

Det är nog inte meningen att jag ska ha någon frisyr! För hur jävla svårt ska det vara att hitta en frisör i den här stan, som inte antingen tänker "åh, en blivande tant i trettioårsåldern - bara frisyren som saknas" eller "hon ser tuff ut, jag ger henne en sådan där häftig frisyr som jag aldrig vågat ha själv". Va??!! Trehundratrettio spänn fattigare klev jag ut från en salong med en sorts frisyr uppe på huvudet och en annan frisyr på sidorna. Lite som Björn Borg minus pannband. Och då var mina instruktioner ganska tydliga: att klippa topparna och formge mig lite. Som tur är så ska det regna hela helgen, så jag kan ha mössa på mig.

Dagens i-landsproblem

2008-10-31T02:40:00.000-07:00

Nackdelen med att ha snygga killkompisar är att man inte kan ligga med dem. Och att andra tjejer kan ligga med dem, medan man själv måste låta bli. Ska man ligga med sina killkompisar så ska det helst vara för att man ska bli tillsammans med dem. Och det vill de sällan, eftersom vänskapen då riskerar att bli förstörd. Skulle man mot all förmodan ligga med en, kan man knappast ligga med någon annan i gänget vid något annat tillfälle. Det skulle bli konstigt då. Kompisarna pratar ju med varandra om sånt. Det gäller alltså att välja väl vem, om någon, som man ska förföra. Eller låta bli.

Lamm till helgen

2008-10-28T06:07:00.000-07:00

Lammet har dykt upp igen, pigg och yster. Hade haft mycket att stå i. På frågan om vi skulle ses var jag tveksam, för jag hade kanske skaffat bättre valuta för pengarna på annat håll och visste inte om jag skulle orka engagera mig. Han blev besviken och sa att han hade trott att den som spar, han har. Det fick mig att skratta på första gången på flera dagar. Och eftersom ett gott skratt förlänger livet ska vi nog ses till helgen. Han är trots allt väldigt ullig och len. Och kelig.

Detta blir jättebra (rationaliserar hon)

2008-10-27T03:28:00.000-07:00

Jag är på otroligt dåligt humör. Har väldigt vårt att titta på andra par som hånglar eller tittar kärleksfullt på varann, alternativt går/sitter/står omslingrade. Gäller även personer vars lycka är dem förunnad. Jag erkänner.

Mailar med Steve/Brandon. Korten på bordet och det är bra. Jag förnekar naturligtvis att det skulle knipa i hjärtetrakten. Vill honom väl och det är ju ingen lögn. Samtidigt är det intressant hur en strategi för överlevnad kommer till och blir till sanning för hur jag känner. I utbyte får jag komplimanger, ärlighet, förtroenden. Det är bra. Känns bra.

På detta vis fick jag bli lite förälskad (skönt att det fortfarande går), plockas ner på jorden igen (danande för karaktären) och uppföra mig vuxet och moget (vänskapsstimulerande).

Senare på kvällen pratade jag i telefon med både Tennisjävlaspelaren och Exexet. De tycker om mig båda två. Den kärlekstörstande bekräftelsejunkien i mig kunde då andas ut och somna.

Nykter en söndag

2008-10-26T03:37:00.000-07:00

Tacka vet jag vänner som resolut men vänligt sticker hål på den där blåsan. Rycker av plåstret. Ger en omtänksam örfil så man skärper sig.

Brandon/Steve har såklart en hang-up på en fd flickvän. Bra, då är problemet med Ulan Bator löst. Och jag känner mig lika nykter som om jag stoppat huvudet i en tunna med isvatten.

Aaaarrrgggh!

2008-10-24T01:59:00.000-07:00

Första tanken i mitt tonåriga huvud när jag vaknade i morse var att Brandon /Steve inte hört av sig på eget initiativ sedan i måndags (jag ringde honom i tisdags). Jag skrev ett mail till honom som jag skickade till min Fru, eftersom jag inte vill lägga en massa energi på att undra och jag är för ärlig för mitt eget bästa. Som tur var stoppade hon mig från att skicka det vidare till föremålet för min ömma låga. Så här är läget:

1. Jag undrar hela tiden när han ska höra av sig.
2. Jag stressar som fan när han inte gör det.
3. Två dagar utan kontakt känns som en evighet.

INTE LIKT MIG! Min Fru säger att det tyder på att jag är "typ kär" ihonom. Urtöntigt. Irriterande. Fanfanfan!

1. Vi känner knappt varann.
2. Han ska åka till typ Ulan Bator och typ aldrig komma tillbaka.
3. Så jävla fantastisk är han inte.

Varför gör jag så här??? Jag har inte brytt mig om en enda kotte på hundratals år. Det var skittrist men väldigt praktiskt. Skjut mig!

Telefonerbar

2008-10-23T03:59:00.001-07:00

Förresten har jag nu telefon igen. Samma nummer.

En fet jävla slump som suger

2008-10-23T00:23:00.000-07:00

Jaha, nu var man lixom förälskad i honom då. Varför ska det vara så? Det är inte rättvist. Jag känner mig som en obstinat tonåring som tjurar, över att mitt huvud aldrig kan samarbeta med mitt hjärta, som i sin tur aldrig kan göra den minsta omvärldsanalys innan saken är biff.

Var på bio och såg Vicky Christina Barcelona. Och blev omskakad av insikten att jag är precis halva både Vicky och Christina. Precis som Vicky störs jag av att min Plan inte uppför sig som jag planerat, men blir alldeles medryckt av det omöjliga i projektet och liiiider (visserligen bara lite). Samtidigt - och det är det som är så schizofrent - så har jag precis som Christina resignerat i min tro att den stora upplevelsen faktiskt skulle kunna vara beständig, jag är smått bitter över min värdelösa tajming och jag kommer med all säkerhet gå ut på andra sidan manegen och inte vara märkbart förändrad. Ett varv till i cirkeln. En upplevelse rikare men inte ett enda svar närmare pudelns kärna.

Det är så himla sällan som någon berör mig på mer än en punkt åt gången. Men det är som att de nödvändigtvis måste vara på väg ut ur mitt liv väldigt snart för att det ska kunna klicka. Och nej, det är inte för att jag inte vågar vara lycklig som jag väljer att tända min ömma låga enbart i omöjliga situationer. Det är bara en grym jävla slump. Som suger.

Bara sex och kärlek räknas

2008-10-20T03:00:00.000-07:00

Så fantastiskt bra sex jag har haft på sistone. Det är en välsignelse. Jag är tacksam. För att jag är så grym på att ragga; jag vet inte vem jag annars ska tacka.

Jag blev mött på Centralstationen, när jag helt slutkörd efter en natt på moonshine och norrländskt studentliv anlände civilisationen igen. Han är verkligen en pojkvasker om man ser till looken, Brandon/Steve. Och till kroppspråket. Men han är utan tvekan en hel karl i sängen. Herregud. Om och om och om igen. Till slut var jag i upplösningstillstånd av lycka. Och då är jag ändå bortskämd. Han verkade väldigt nöjd också. Så fin och kärleksfull och hålla handen att man blir helt förvirrad. Jag är ovan, känner jag.

Naturligtvis ska han åka till världens ände vid årskiftet och kommer typ aldrig tillbaka igen. Så var det med det, liksom. Så vänja mig, hinner jag väl inte göra den här gången heller.

Jag lägger den här...

2008-10-18T06:29:00.001-07:00

Förresten har jag tappat bort mobilen. Så jag nås på skype, frugans eller annans mobil, eller på mail.

Tjälknöl och annat typiskt

2008-10-18T06:04:00.000-07:00

Tjugo timmar senare och Norrland är eventuellt min räddning. Jag kanske flyttar hit och vandrar i trollskogen och andas luften varje dag under resten av mitt liv.

Men det höll på att gå riktigt illa. I ett infall av hjälpsamhet stängde jag av ugnen igår kväll vid halv elvatiden. Det var förmodligen minnet av när Argentinaren i fyllan somnade på golvet framför ugnen, när den var full av pommes frites och hamburgare, varpå jag vaknade av att lägenheten var rökfylld, som fick mig att omedelbart reagera när jag såg att ugnslampan lyste.

Klockan halv åtta i morse far värdinnans mor huset runt och ropar desperat efter den jefvel som stängt av ugnen. He. He. He. Det var tjälknölen det. Jag vet ju inte vad en tjälknöl är (älgstek), och att den fått sitt namn av att den tillagas från fryst, långsamt, långsamt, över natten och på låg värme. Nu vet jag det. Jävla skåning tänkte väl de. Typiskt Norrland tänkte väl jag. För jag skämdes så jävla mycket.

Efter två och en halv timme i skog och längs grusvägar känns livet så förbannat vackert. Lingon och blåbär. Mina fötter har sviktat i mjuk mossa. Solen har värmt halva mitt ansikte. När jag blundar mot ljuset pulserar det rött på insidan av ögonlocken och mitt hjärta slår hårt, bestämt, regelbundet.

Ambivalent otrygg i Norrland

2008-10-17T14:00:00.001-07:00

Jag är osalig i själen. Jag är i Norrland, ja, men jag tror inte att det beror på det. En skåning i Norrland blir lätt osalig. Himlen är så stor. Och horisonten är en bergskam med granar på. Min värdinna är full och sjunger Singstar i rummet intill. Jag avundas henne lite. Men jag är samtidigt glad att jag inte är packad. Jag har kollat igenom 157 bilder av Steve/Brandon på Facebook. Han ser så glad ut på alla bilder. Stark och nöjd. Han verkar medveten om att han är älskad. Inte av mig naturligtvis, men av alla de som omger honom i diverse fyllefoton och på vandring i Nepal (eller nåt). Gött ju. Man vill omge sig med sådana människor.

Jag är nog lätt manodepressiv. De senaste två veckorna har jag antingen kännt mig euforisk eller osalig och otrygg. Med bara en dags mellanrum. Det är ganska tröttsamt. Skulle vara praktiskt att bara vara neutral. Objektivt betrakta, tänka, tycka och sedan göra. Det gör jag aldrig. I Norrland blir det plötsligt tydligt. Måste vara granarna (ingen björn, varg eller älg så långt ögat når).

Fan, jag måste kanske läsa den där jävla boken med ambivalent otrygg eller vad det nu är. Men bara tanken på att mitt (tillfälligt) norrländska tungsinne skulle smetas på mina relationer gör mig irriterad. Full kanske inte skulle vara så tokigt iallafall. Särskilt nu, när Singstar urartar i ett vansinnigt crescendo på andra sidan väggen.

Raggbulimikern söker efter sockerkick

2008-10-16T01:59:00.000-07:00

Inget hångel på dejt två heller. IT-konsulten är smart, intressant att prata med, klok, öppen, ser bra ut - rubbet. Men inga komplimanger, och knappt något flört. Då blir jag genast oengagerad, känner jag. Tänker att "äsch, det är nog inget där", och vill genast gå vidare. Ingen kick, ingen lust att fortsätta. Jag har verkligen inget tålamod. Vi tog en romantisk promenad i höstkvällen och det doftade av löv och nyklippt gräs och jord, natten var sammetslen och duggregnet inbjöd perfekt till att bli omhållen. Men icke. Han hade alla möjligheter att gå nära på den smala trottoaren. Men icke. Inte blev jag kysst i bilen heller. Jag skiter nog i det där. Jag är en sucker for romance. Och jag vill ha det nu!

I konkurrens med Brandon/Steves fina, underfundiga och flörtiga sms står sig IT-konsulten slätt. Han får mig att känna mig snygg, smart och sexig. Det är det jag vill!

Polyamorös får passa sig i luren

2008-10-15T00:18:00.000-07:00

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man är polyamorös. Det är inte att rekommendera att prata med två dejter i telefon direkt efter varandra. Jag hade ganska svårt att hålla isär vem jag hade sagt vad till, och särskilt när båda samtalen nådde och passerade 45-minutersstrecket. För att inte tala om vilken skillnad det är på konversationerna, när man går från romantiskt flams och trams blandat med en diskussion om det statsvetenskapliga termen governance med Steve/Brandon, till diskussioner om platta organisationer och bokföring med IT-konsulten. Den ene har precis avslutat studierna och den andre har tolv år på arbetsmarknaden på nacken.

Funderar på att göra det hela till ett experiment. Inleda med en liten baslinjestudie nu och sedan komparativ metod så länge det varar. Undrar om man får veta mer om männen, eller om mig?

Mycket män blir det

2008-10-13T02:23:00.000-07:00

Beverly Hills-tema på inflyttningsfest är kanske det mest genialiska som någonsin gjorts. Till och med hemgjord peach pie serverades. Jag var naturligtvis Valerie Malone, från den sena perioden när hon är nattklubbsägare på Peach Pit After Dark, i slinkigt svart fodral, höga klackar, uppborstad frisyr med sidbena, och stay-ups med röda sidenrosetter i resåren. Och självklart fick jag ligga. Visserligen med Brandon (mitt alter egos kusin, för de som inte är helt insatta). Men det kändes helt rätt att snälla snyggokillen med mintgrön skjorta knäppt upp i halsen och kavaj med axelvaddar skulle gå hem med kvällens slampigaste vamp. Och jag blev mycket väl omhändertagen.

För övrigt var stalkern definitivt en stalker. Lunchdejten var trevlig men han är ABSOLUT inte min typ (jag erkänner: jag har aldrig tänt på typen Servitör-på-Indisk-restaurang). Trots från min sida ganska tydliga signaler (jag backade när han försökte klappa mig på armen) kom första messet tio minuter efter att vi skiljts åt, tätt följt av både telefonsamtal och ytterligare mess i vilket han krävde olika svar. Inte bra. Jag blev tvungen att köpa nya skor för att kanalisera stressen. Och skicka ett ring-mig-aldrig-mer mess på kvällen.

Däremot en väldigt trevlig dejt igår kväll. Hoppas på fortsättning...

Varken bu eller bä från lamm

2008-10-10T13:06:00.000-07:00

Har förresten inte hört ett bä från Lammet sedan jag förklarade att när man är 31 så är plötsligt inte abort alltid ett självklart val längre.

Hur angelägen är för angelägen?

2008-10-10T11:08:00.000-07:00

Ny Spraydate på gång. Med Stalkervarning. Sympatiskt meddelande i inboxen väckte mitt intresse. Önskan om mobilnummer bemöttes med min specialskapade msn-för-spraydate-adress. Sjukt trevligt chattande. Han fick mobilnumret. Ringde. Vi pratade i en halvtimme. Vi la på. Han ringde igen. Vi la på. En och en halv timme senare ringde han igen. Vi pratade och la sen på. Mess med önskan om mer samtal på kvällen. När jag inte svarade ringde han. Jag tänkte Lägg av! och svarade inte. Han messade och sa att om jag hade ringt så hade han inte svarat för att han pratade med sin mamma i telefon. Jag svarade inte. Han ringde igen. Men trots den något udda intensiteten, med svenska mått mätt iallafall, så pratade vi till klockan 01 för han var så jävla trevlig.

Hade fått sms med Godmorgon solstråle klockan 08.38. Han ringde klockan 10. Och klockan 12. Man blir helt jävla matt och ganska förvirrad och får lite snigelkänning. Men sen är han så himla trevlig så jag gick med på en lunchdejt. Vet inte hur bra eller dåligt det var ännu. Fortsättning följer...

Vem ska trösta lilla knyttet?

2008-10-09T03:53:00.000-07:00

Skallrande hosta. Febersvett. Öronsus. Kan inte koncentera mig på boken. Somnar. Vaknar och fryser. Känner mig matt. Och pytteliten och helt ensam.

Lent lamm låter livet leka

2008-10-06T09:35:00.001-07:00

Helt oväntat visar det sig att det GÅR att ha okomplicerade förhållanden med män!

Lammet är en sådan man. Vi har nu umgåtts i en månad. Och det är helt otvunget! Ibland träffas vi varannan dag, och ibland en eller två gånger i veckan. Vi äter mat, badar, pratar, skrattar och har spännande, skojigt, sensuellt sex. Sover hopslingrade. Till och med pussar varandra farväl på tunnelbanan. I lördags natt var jag med honom och hans kompisar på efterfest på svartklubb och dansade i timmar till pumpande housemusik i en olaglig lagerlokal söder om Söder. Och det är så enkelt!

Inga krav. Inget behov av att definiera något. Ingen rädsla för närhet. Inget limmande heller.

Han är totalt prestigelös. Oprententiös. Bryr sig inte om vad folk kanske tycker eller tror. Han är trygg i sig själv. Därav förmodligen det totala ointresset för frågor som att man inte kan ha för korta byxor på sig på dejt. Det är fantastiskt befriande. Jag har hur mycket som helst att lära av en 24-åring.

Vik hädan, vego!

2008-10-03T07:11:00.000-07:00

Den serbiske kocken Ljubomir Erovic har lanserat vad som förmodligen är världens första kokbok som helt och hållet handlar om olika recept på det som handjur har två av, men som honorna inga har.
"The Testicle Cookbook - Cooking With Balls" heter den, och finns att ladda ner som e-bok på engelska på sajten yudu.com. Där kan man lära sig laga allt från testiklar med bourgignon-sås till Erovics egen testikelpizza."Det är italiensk pizza med serbiska ballar", säger Ljubomir Erovic till Ananova, och berättar att man kan äta denna kroppsdel från alla djur – men inte människor, tillägger han för säkerhets skull.
Ljubomir Erovic anses som en världsledande auktoritet på området efter att ha hållit på med denna minst sagt udda nisch i 20 år, och arrangerar varje år VM i testikelmatlagning i Serbien. Och som om det inte skulle vara nog med att han nu alltså skrivit en bok om saken, ingår där även instruktionsfilmer som till exempel visar hur han drar skinnet av råvarorna ifråga och skär upp dem till angenäm storlek och smak.
Tja, kött som kött kanske, men plötsligt blev komule, grisfötter och tunga riktigt aptitliga i jämförelse.

He-he-he-helg...

2008-10-03T06:40:00.001-07:00

Det är lätt hänt att man glömmer att alla har dåliga dagar på jobbet. Idag har jag sett tecken på att minst två av mina chefer känner precis som jag gjorde igår. Alla springer som yra hönor och inser inte att om vi planerat tillsammans vem som ska göra vad och när, så hade det rått ett koncentrerat lugn på min arbetsplats just nu.

Herregud, vad skönt att det är helg om en timme! Och snacka om att jag ska ge säcken vad den tål på träningen idag!

Jag hatar managementskiten!

2008-10-02T03:40:00.000-07:00

Jag ångrar att jag över huvud taget försökte vara duktig på jobbet. Nu molar huvudvärken och min upplevelse av omgivningens förväntningar gör att jag inte kan leverera någonting alls. Jag stirrar tomt in i datorskärmen. Varje kvart, halvtimme och timme måste tidrapporteras och max två timmar om dagen får vara tid som inte går att fakturera. Har du en gång framstått som driftig och självgående får du bära det oket för evigt. Nu får jag inga ordetliga genomgångar, utan uppgifter i stil med "kan inte du slänga ihop ett erbjudande till kunden, bara?". Va??? Nej, det kan jag inte. Jag kan absolut inte det. Inte mycket annat heller. Nu har ögonblicket kommit när jag avslöjas. De kommer att ångra att de befordrade mig. Anställde mig. Lärde känna mig. Allt. Jag vill gå hem och ligga under en filt och kedjeröka.

Spendera mera, eller krevera!

2008-10-01T03:32:00.000-07:00

Krisen är här! Bankerna går under. Allt faller, kurser, räntor och krediter. En kompis polare är chef på banken Morgan Stanley i London och hans tips i galopperande finanskris är att ta ut alla pengar som man har på banken, sälja alla fonder och aktier och stoppa pengarna i madrassen eller köpa saker för dem. Det sistnämnda lät ju kul. Själv ska jag spendera min sista dollar i Centralamerika någon gång kring den 13 januari, tänkte jag. På rom eller cigarrer förmodligen. Eller på ett par vackra ögon. I madrassen lär de inte göra mycket nytta, mer än orsaka knölar. Och sedlar luktar inte gott. Att tänka sig det, plus sovfukt och kanske lite sexuella förbindelser på det - det blir inte bra!

Lammet är också väldigt insatt i internationella finansfrågor (oväntat, ja!) och han rekommenderar att man köper guld för pengarna. Jag älskar denna nya flärdfullhet, som verkar vara tätt besläktad med Börspanik, Aktiechock och Marknaden, tre nya bekantskaper som vägrar lämna min sida när jag hänger över tidningen till frukost. Vad kommer härnäst? Hur långt kommer det att gå? Är minkpälsen på väg tillbaka?

Ny medlem i Fight Club

2008-09-30T04:39:00.000-07:00

Igår slog jag för första gången en annan människa. I huvudet och hårt som fan. Och jag blev alldeles hög av det. Sedan fick jag rätt så mycket stryk tillbaka. Och blev ännu högre. Snytingen i solar plexus fick mig att tappa andan och se två små, ljusblå stjärnor. Ett kort ögonblick ville jag gråta. Men sedan vällde ilskan över mig och jag fick in en rak höger och två krokar.

Att boxas går egentligen emot saker som jag tror på. I teorin. Att våld föder våld och att våld är roten till det onda i världen. Samtidigt är jag -när det krävs- en aggressiv person, i alla fall i bemärkelsen att jag tar vad jag vill ha (eller ser till att få det) och hatar att förlora. Jag jagar hellre än jag blir jagad. Jag sitter inte snällt och väntar på min tur. Jag kan dessutom i all tydlighet se poängen med att de starka överlever.

Smällarna jag tog påminde mig om att jag lever. Viljan att skydda mig kom från min innersta rot. Smällarna jag gav påminde mig om att jag kan påverka mitt öde och inte är något offer. Jag vågade vara villebråd och jag dog inte.

Sol som sipprar in i söndagssystemet

2008-09-29T08:45:00.000-07:00

Vattnet är metallblått, och lönnarna tävlar om vem som kan uppvisa flest färger på ett och samma löv. När jag väntar på bussen rasar plötsligt tvåtusen ekollon ner från ett träd någon meter därifrån. Molntussar seglar lojt över himlen medan jag äter brunch på en altan med utsikt över segelbåtar och helgkajakare. De stuvade trattkantarellerna och matig, spansk omelett smakar intensivt av skog och känslan av kippande gummistövlar. Det är varmt - inte kallt - så att jag tar av mig tröjan och låter huden minnas solen.

När jag kliver av tvärbanan möter jag en man med en pytteliten, svart cocker spanielvalp i famnen. En annan man ler mot mig i hissen. Libanesen i affären på hörnan står och gungar sin två och en halv månad gamla dotter, långsamt, fram och tillbaka utanför butiksdörren och plötsligt är han i mina ögon en Pappa. Han ler. Jag ler. Det rasslar i löven.

Fint som snus på Östermalm

2008-09-26T01:37:00.000-07:00

Stockholm, i höjd med Stureplan, torsdag kl 20.30

PR-branschen möter konstetablissemanget version hipp, på ett event i Hugo Boss ursnygga trendbutik på Östermalm. Det är cross-over sushi och ljummet vin, videoprojektion på väggen och coola DJs som ser blasé ut. Kvällens värd kindpussar, iklädd grå tweedkostym och tätstickad lila halsduk och matchande näsduk i bröstfickan. Han berättar att han ska ta jägarexamen i helgen. Man får hoppas att hans lila halsduk inte skrämmer bort älgen. Alla flickor har stövletter eller skyhöga pumps och alldeles för stora axelremsväskor, som de säkert fyllt med sjalar för att de ska se lagom fulla ut. Triangular sjal draperad. Men självklart inte i någon av de kommersiella färger som fyller andra butikers skyltfönster denna höst. Minst två killar har kostym och palstinasjal.

Det är Stockholm. Det är aaaaaarrrrrrrrgghh!

Gräsänka är gräsligt trist

2008-09-25T01:46:00.000-07:00

Gräsänka hela helgen. Jag vet inte vad man gör när Frun är bortrest. Igår kväll följde jag henne runt lägenheten som en regnvåt cocker spaniel medan hon packade. Kände redan hur tom lägenheten skulle bli. Inatt sov jag dåligt. Ingen kaffedoft från köket när jag kom ut ut badrummet imorse. Suck. Man vänjer sig sannerligen vid goda vanor. Lägenheten utan min Fru är som helgfrukost utan P1.

Skänk pengar till Sverige!

2008-09-24T05:14:00.001-07:00

http://www.helpsweden.org/

Det rullar på, det här.

2008-09-24T02:25:00.000-07:00

Lamm igår igen. Han tycker att jag är grym i sängen. Det sa han både igår och i sms imorse. Poäng.
Han hade helt normala byxor på sig. Fortfarande långkalsonger undertill, dock. "Annars fryser jag ju". Okej.
Han vill att jag följer med på fest i Uppsala på lördag. Visserligen tillsammans med valfria vänner. Och han tänker tjata, säger han. Det vet jag inte.
För Frun har rätt: man får passa sig så man inte föräter sig.

Lammet är inget modelejon

2008-09-23T00:21:00.000-07:00

Och så var det det där med lammets byxor. Bilden av honom blir nämligen inte tillnärmelsevis komplett om man bara känner till söndagskvällens Top 5.

Denna gång hade han M-J-U-K-I-S-B-Y-X-O-R på sig. Med långkalsonger under!
Jag fattar det inte. Vem fan har mjukisbyxor på sig??? Grå. Med muddar nertill.
Och det var inte "vi hänger en söndagkväll så jag har mjukisbyxor på mig". Det var "jag har byxor på mig och de är mjukisbyxor".
Ännu konstigare blir det när han har jävligt snygga kalsonger. Och alltid uppmärksammar vad jag har på mig.
Han är alltså inte immun mot smak. Han verkar bara strunta i vilka byxor han själv har på sig.

Så där stod vi och småpussades i tunnelbanan på väg till våra respektive jobb på måndagsmorgonen. Jag i dräkt och kappa och han i mjukisbyxor. Vi måste ha sett väldigt roliga ut.

Söndagskvällens Top 5

2008-09-22T01:48:00.000-07:00

"Fan vad jag är angelägen om dig"
"Du är så len, jag visste inte att det var möjligt"
"Jag avgudar dina kurvor, du är så otroligt mycket kvinna"
"Titta, vaniljvisp, det kommer du att gilla"
"Du är min bästa ovana"

Serve ess, nätboll eller utklassning?

2008-09-20T04:25:00.000-07:00

Tennisjävlaspelaren gör det igen. Kastar bollen högt upp i luften, drämmer till och serve ess!
Ett långt sms, där han berättar att det går en dag utan att han tänker på mig, på mitt leende och på hur det var att vara tillsammans med mig. Att han skriver detta för att tomheten hindrar honom från att andas och från att leva.

Drama queen, säger min fru. Ego, säger La Mejicana - han lägger det bara på mig och gör inget åt det. Tönt, säger Lillasystern, och släpper sedan resolut ämnet. Han har insett vad han går miste om, säger ytterligare någon.

Ja. Enligt planen skulle han ha varit här och hälsat på i en månad, just nu. Legat där i min säng, som en romersk gud. Eller lagat mat i mitt kök. Eller gjort sig redo för en lång promenad runt nå'n holme med mig under armen. Det går han ju definitivt miste om. Och jag har blivit nerknuffad från 21:a våningen igen.

Jag e yr. Vet inte om jag ska slänga mig efter bollen, nonchalant låta den rulla förbi medan jag skrattar svalt eller på erbjuda motståndaren en match på mina premisser. Om han inte kan andas, den stackaren, är väl det bästa att han tar ett plan hit och betalar för sitt uppförande med sex, kärlek och uppskattning?

Basplagg fyller inte kärlekens garderob

2008-09-18T00:19:00.002-07:00

Man ska fan inte nöja sig med mindre än en walk-in closet när man väljer garderob. Och då pratar jag kärlek.

För varför ska vi nöja oss med mindre i kärlek än i allt annat som vi tycker är viktigt? Här håller man på och ställer höga krav på sig själv, på sitt huvud och på sin kropp, på sin själ och på sitt hjärta. Man väljer bort vänner som inte ger tillbaka. Till och med familj som bevisat sig inte funka!

Och vi är många som en gång valt bort halvbra förhållanden för att vi vill ha det bättre än så. Men vips, några år senare och med betydligt fler samboskap och barnvagnar omkring oss, så är vi beredda att välja bort helt jävla kapitala grejer för att vara tillsammans med någon! Va fan!

Pojkvänner som inte vill ha sex. Pojkvänner som vill ha sex, och som tar det, fast inte vi riktigt vill. Pojkvänner som inte vill göra saker utanför en radie av 12 meter från TV-soffan. Pojkvänner som inte gillar våra vänner. Pojkvänner som är elaka som fan och sedan skyller det på oss. Pojkvänner som inte utmanar oss intellektuellt.

En garderob är ingen garderob utan basplagg. Användbart och funkar till det mesta. Och den innehåller kläder som man behöver. Men den är inget som du skulle nöja dig med hela livet, om den inte får innehålla dina älsklingsplagg också. Och så länge du bara har basplagg i garderoben kommer ditt shoppingsug aldrig att dämpas. Du kommer alltid att minst fönstershoppa. Och undra hur det där plagget som du saknar i garderoben skulle se ut på.

Var och en vet vad den behöver för att vara lycklig. Och vad man kan avstå ifrån och ändå vara det. Det är vår förbannade skyldighet att leva som vi lär, och inte tulla på våra övertygelser.

Andnöd eller ond, bråd död

2008-09-18T00:19:00.001-07:00

Jag var på astmamottagningen igår. Fick andas ut långsamt och länge. Snabbt och hårt. Inhalera luftrörsvidgande. Andas i spirometern igen. Titta på min kurva. Det var en sorglig syn.

Jag är livrädd för KOL. Att långsamt tyna bort under vikten av en syrgastub, hostandes bit för bit av svarta lungor. Alla som någon gång vaknat mitt i natten av att ha drömt att man inte kan andas vet precis vilken panikkänsla jag pratar om. Medicinen förbättrade min kurva med 37 procent. Det betyder astma, inte KOL.

Jag gick därifrån 800 spänn fattigare, två inhalatorer rikare och med stor övertygelse att NU var det äntligen slut med mina halvmesyrer till argument, som: "jag röker inte längre, bara när jag dricker".

Tills jag satt där med ett glas vin, och en vän med kärleksproblem framför mig. Och det kändes helt omöjligt att verkligen sätta mig in i hennes bekymmer och att konstruktivt förse henne med bra råd och gott stöd utan en cigg. Eller så var det kanske helt omöjligt att njuta av vinet utan en cigg till. Eller så är jag en karaktärslös missbrukare totalt utan sjukdomsinsikt. Med skillnaden att jag inte kan motivera mitt beteende med en sorglig barndom eller tomhet i själen. Fan.

Lamm och frukt funkar

2008-09-17T00:13:00.000-07:00

SMS från Frun igår kväll, med erbjudande om indisk take away: Vill du ha lamm kanske?
Den kvinnan vet vad som går hem hos mig! Jag fick lamm med papaya och banan i het sås. Frukt är också godis. Precis som lamm. Tänker en hel del på lammet och hans krumsprång.

Detaljer till småbarnsmödrarna

2008-09-15T07:06:00.000-07:00

Han ankom dejten för tidigt, vilket gjorde att jag fick kasta på mig ansiktet och halkade efter med matlagningen.
Han konverserade vänligt med både Fru och Lillasyster (poäng).
Första komplimangen kom efter max en kvart. Den handlade om min sexiga rumpa. Och fler blev det.
Han gillar kvinnor som hellre jagar än blir jagade.
Han är smart, allmänbildad och ganska rolig.
Vi åt mat i sängen, och det var sensuellt att bli matad faktiskt. Sköljde ner med mycket vin.
Han är lång och smal, kanske en och nittio, löpare, har väldigt vacker kropp och är makalöst len.
Han tar på mig, och då menar jag att han tar och smeker och masserar hela mig, länge, gärna och ofta. Han gillar hud. Det gör jag med.
Han är öppen för det mesta och han gillar att jag är det också.
Han fick aldrig nog. Till slut fick jag sätta stopp, för jag pallade helt enkelt inte mer!
Och ja, han lever upp till ryktet om svarta män.

Lamm med högvattenvarning

2008-09-15T02:14:00.001-07:00

Lammet har alldeles för korta byxor! Och då menar jag helt sjukt för korta och typ för små. Det ser nästan ut som om det måste vara meningen. I övrigt är han ju så snygg! Som tur är är han ju väldigt fin utan byxor, så jag hoppas kunna medverka till att han inte har dem på sig så mycket alls. Men ska han gå runt i denna typ av högvattenbrallor så kan jag inte någonsin visa mig offentligt med honom, så mycket är säkert.

2008-09-14T08:56:00.000-07:00

En underbar helg utan fylla (jag hade tänkt skriva vin, men det vore en lögn) och jag inser att jag inte hållit mig hemma och lugn mer än en enda futtig helg de senaste fyra månaderna. Förfärligt.

Denna helg har jag ägnat åt träning, mat, sömn och promenader. Blivit uppdaterad av goda vänner som har ovanan att bo för långt borta. Frusit om öronen för första gången denna höst. Shoppat okontrollerat tills jag blev hög. Haft dåligt samvete för mitt vidlyftiga shoppade. Ätit och sovit igen.

Jag är otroligt utvilad. Lammet kommer hit efter klockan 20. Mums.

Mörk choklad ger lyckokänslor

2008-09-11T00:46:00.000-07:00

På min skrivbordsstol hittade jag i morse min favoritchokladkaka, Lindt 70% choklad med apelsincrème, med en anonym post it-lapp där det står "tack för att du är en så underbar person". Som om denna person visste att jag igår kväll satt framför TV:n och kände mig ensam. Jag blev så oerhört glad! Och inspirerad! Tänk vad en liten gest kan förändra. Våga Vara Vänlig.

Nya jaktmarker att beträda

2008-09-10T08:42:00.000-07:00

Är på väg till mitt livs första branschmingel. Det blir vin, mat och föreläsning om Baltikum (det förstnämnda verkar roligast). Och en chans att spana in konkurrensen. Framtida arbetsgivare. Och att bara spana.

Fast frågan är om jag skulle stå ut med en person som jobbar i samma bransch som jag. Ibland är jag så trött på mig själv efter arbetsdagens slut att jag överväger att säga upp kontakten med mig. Och det finns gränser för hur mycket kreativt kritstrecksrandigt jag står ut med att ha i garderoben. Mina gamla baggies skulle känna sig djupt förolämpade om det flyttade in herrkostymer på granngalgen.

Ok, nu kanske jag går händelserna lite i förväg. Jag kommer förmodligen bara prata med folk jag redan känner. Men jag laddar upp med visitkort. Mohohohahahaha!

Varför gillar man inte snälla killar?

2008-09-10T02:09:00.001-07:00

Min Fru har fört upp ett ytterligare krav på sin kravlista. Att Den Rätte ska vilja vara ihop med henne. Ett bra krav tycker jag. Inte för högt satt heller. Och mer relevant än de flesta andra krav på listan, som att han inte får vara för kort eller för snäll.

Här håller man på och ratar och sorterar bort alldeles utmärkta exemplar av män för att de lever upp till 9 av 10. Medan man behåller söndagsexemplar uppflugna på piedestal, som inte ens gillar en på riktigt.

Karriär kostar kanske lite väl mycket

2008-09-09T10:16:00.000-07:00

Nästan elva timmar på jobbet idag. Det är för mycket.

Botad

2008-09-08T04:26:00.000-07:00

Teknikern har lämnat Spraydate. Raderat sin profil. Var första dejten med mig verkligen så förfärlig?

Nytt lamm ger mig vingar

2008-09-08T00:23:00.000-07:00

Hur gamla får lamm vara för att få kallas för lamm? Nu när jag fyllt 31 borde 24 år platsa. I så fall har jag vallat in ett nytt lamm i mitt stall. Han pluggar till pilot och håller just nu på att lära sig att starta och landa, enligt egen utsago. Ett jättefint, väldigt lent lamm, som i ärlighetens namn är mer ett lejon i sängen.

När han kravlade sig ur bingen vid 6-tiden på morgonen och skulle på toa var han med stora kliv på väg ut i lägenheten spritt språngande naken. Det bor två tjejer till här, påminde jag. Han klädde väldigt bra i min karmosinröda morgonrock. Färgen lyste mot hans ebenholtsfärgade hy.

Jag hatar IT

2008-09-08T00:19:00.000-07:00

I torsdags skrev jag ett långt inlägg som raderades när jag skulle publicera. Jag blev så jävla irriterad att jag inte kunnat förmå mig att blogga något sedan dess. Vad har jag lärt mig?

1. Att kopiera texten innan jag klickar på Publicera.
2. Att internet inte bryr sig om min emotionella utpressing
3. Att mina läsare blir ledsna när jag inte bloggar (den enda trevliga upptäckten).

Rövforskning

2008-09-05T05:08:00.000-07:00

Underbar blogg:

http://passformen.blogg.se/index.html

Jag älskar denna typ av forskning!

Babyboom och familjefejd

2008-09-04T03:49:00.000-07:00

Det är inte lätt med två uppsättningar familjer, skilsmässobarn som Våga Vara Villebråd är. Och det blir inte lättare när ett styvsyskon gift sig och skaffat familj, det andra är förlorat för världen och halvsystern delar min lägenhet. Jag har gått från att vara syskon varannan vecka, i olika omgångar, men ensambarn i praktiken (och själen) till att spela en central roll i ganska komplicerade familjerelationer. Det gäller att hålla tungan rätt i mun.

Stora Styvbror har brutit kontakten med Lilla Styvbror för att den sistnämde är ett mega-ego som inte kan följa varken sociala eller emotionella regler. Det vill Storebror prata om, för det gör såklart ont. Själv har jag aldrig haft några emotionella band till Lillebror, men under hela min uppväxt lyssnat till Styvfaderns bekymmer och besvikelser och oro. Och Mammans förhållningssätt har färgats av Brödernas mamma och hennes konstiga idéer och infall, som under många år fick Bröderna att hata min mamma. Nu är mamma och Storebror nära bundsförvanter, och jag har en stående middagsinbjudan hemma hos honom med familj, men det blir LITE jobbigt när mamma hela tiden måste prata om hur underbart det är att vi alla nu är vänner, när de två Bröderna inte längre är det och Lillebror uppenbarligen känner sig mindre älskad än sin Storebror.

Min styvmor har på senare år gått från att vara en elak kantarell till att vilja vara min bästa vän. Det är en rejäl omställning att förhålla sig till, om än trevlig. Nu planeras det för gemensam, två veckors semester i fjärran land nästa sommar. Det är ganska lång tid. Som tur är åker vi alla fyra, pappa, Styvmor, Lillasyster och jag. Och Lillasyster har det senaste året blivit stor och förståndig och en god vän.

Men vad som händer när alla fyra barn, med våra respektive föräldrar och styvföräldrar och barn, ska organisera oss i näst-nästa steg: när vi alla skiljt oss och har delad vårdnad om våra egna ungar? Jag blir matt bara jag tänker på det. Puh.

Två steg fram och ett steg tillbaka

2008-09-02T00:53:00.000-07:00

Ser fram emot att gå på stan, handla mat, dricka vin, laga middag och ha en massa sex med den Återvunne ikväll. Innan han åker tillbaka till Utomlands.

Fick en hälsning från Fotografen via en kollega som sprungit på honom på stan. Han var på väg tillbaka till New York och sin lilla blogg och (förmodar man) flickvän.

Åt lunch med Projektledaren och vi fortsätter att flörta via mail, telefon och live. Men inget händer.

Allt är som det ska och brukar vara. Men inte som det borde. Det borde vara mer.

Guldkorn

2008-09-02T00:39:00.000-07:00

Jag mår oförskämt bra! Min Fru har flyttat in, inflyttnings-/födelsedags-/förfest på lördag, nya byxor på H&M igår, boxningsträningen är bara så jävla kul, jobbet rullar på... Det är de små sakerna som gör det. Och att man får ligga ibland.

Våga Vara Villebråd

2008-09-01T06:16:00.000-07:00

Fick en mycket bra fråga från en av bloggens mest trogna läsare:

"Hur skaffar man sig en älskare? Jag skulle behöva en."

Svaret är enkelt. Våga Vara Villebråd! Man är allmänt billig/modig så kommer det sig av sig själv. Inte helt enkelt, och det är inte för alla - jag är medveten om det.

Återvinning ger högsta egovinsten

2008-09-01T04:09:00.000-07:00

Jag har återvunnit älskare igen. Det är verkligen att rekommendera, jag kan inte nog insistera! Okomplicerat, och bara att hänge sig och treva sig fram på välkända, men lätt igenvuxna stigar. Sms:et dundrade in vid halv elva: Kom hit, jag har en lägenhet för mig själv och jag vill verkligen hänga med dig. Det blev vin, tända ljus, uppdateringar av allt som hänt och sedan Passion. Vi somnade helt hoptrasslade och det var tryggt och underbart!

Denna gång är det dock lite mer komplicerat än med IT-avdelningen, eftersom den återvunne hade svårt att gå vidare förra gången som vi var involverade och jag inte kunde fullfölja pga bristande känslor. Det är tryggt att veta att han bor utomlands sedan ett tag tillbaka och är bara på besök. Besök i min säng. Besök i mitt hjärta.

Återvinning är ett utmärkt egosubstitut efter att ha blivit cancellerad, dessutom. Tullar Teknikern på mina egoreserver får jag ju fylla på i andra änden.

Cancellerad

2008-08-31T06:14:00.001-07:00

Andra dejten med Teknikern inställd. Och utan vidare förklaring. Men med önskan om att skjuta på det. Hm. Jag är skeptisk. Ska jag skicka ett visitkort till honom med samma text som till reklammannen?

Minst en Förintelse per generation

2008-08-31T02:13:00.000-07:00

Jag gillar verkligen att ha Lillasyster inneboende! Hon är sju år yngre än jag, och det är som att få spela tillbaka bandet och lyssna på det igen. Nästan som att läsa en gammal dagbok. Visare av erfarenheten och med distans till sig själv, är det mycket lättare att förstå både vad som funkade och varför andra saker inte gick så bra. Jag inser att syrran ändå kommer vara tvungen att gå på alla minor, mina råd och instruktioner till trots. Det är ju stört omöjligt att lära sig av historien. Varje generation måste uppleva sina krig från skyttegraven.

Att bli snyggare av sprit är inte alltid bra

2008-08-31T02:01:00.000-07:00

Projektledaren visade sig vara mycket snack men absolut ingen hockey, när vi äntligen möttes för en mycket blöt After Work. Dessutom är han kort i växten. Vi hade med oss förkläden båda två. Och det var en bisarr upplevelse att lägga ögonen på den människa vars röst jag lyssnat till, flörtat med och skapat en inre bild av, under fyra månaders tid.

Och naturligtvis, som den raggbulimiker jag är, kunde jag inte låta bli att ändå flörta. Jag vet verkligen inte varför! Definitivt inte min typ. Och flickvännen som han nämnt i förbigående på sistone, har honom tydligen i ett ordentligt nackgrepp. Så han fortsatte att flörta hela kvällen, precis som på telefon, men det blev inte den minsta passning att ta fasta på, stora mängder sprit till trots. Och tur var väl det. Dagen efter i allafall. Vi ska ju trots allt fortsätta att jobba ihop.

Spraydateregel I

2008-08-29T07:00:00.001-07:00

Det funkar! Teknikern följer de informella Spraydatereglerna och har hört av sig och tackat för senast och vill ses snart igen. Yes!