Att trilla av piedestalen

Vaknade på helt fel sida i morse. Fick inleda dagen med att ta med kaffemuggen ner till tvättstugan och snällt stå där i korridoren, i hopp om att innehavaren av första tvättpasset faktiskt skulle dyka upp - så att jag kunde komma åt de lakan och handdukar som blivit inlåsta igårkväll, trettio sekunder innan jag kom nergalopperande för att hämta dem.

Tvättpassinnehavaren kom inte. Sedan vägrade damppojken att öppna ögonen och gå upp, fastän jag redan hade kostymen på och skulle iväg på möte. Därefter välte jag ett vinglas med en rödvinsslatt mot tapeten i hallen. Och till slut hittade jag inte ett enda par vantar i hela huset.

Då fick jag ett psykbryt. Eftersom vi är tre brudar som bor i lägenheten och hatthyllan är fylld med sjalar, började jag kasta dem omkring mig av ilska. Mitt bland de fallande sjalarna stod damppojken, och såg därmed mig från en ganska oattraktiv sida. Eftersom sjalar varken krossas i tusen bitar, låter av annan anledning eller är dramatiska på annat vis, blev mitt psykbryt något skrattretande, och jag skämdes redan innan den sista sjalen långsamt hade segnat ner till marken.

Jag antar att detta betyder att vi verkligen är tillsammans nu då?