Jag faller till föga

I måndags är det tre månader sedan jag och damppojken låg med varandra för första gången. Tiden går så fort när man har skoj! Damppojken hävdar att vi blev ihop ytterligare en vecka innan dess, när vi träffades för första gången på sju år där i konstgalleriet och log mot varann.

Jag skulle väl påstå att vi blev ihop efter återkomsten från min och Frugans resa i Centralamerika, en sju-åtta veckor efter första ligget. Då stod han där i ytterdörren, en halvtimme efter att jag kommit hem, och var nervös och väldigt fin. Det tycker jag är nog så snabbt marscherat, med tanke på att jag ju var bortrest lejonparten av den tiden. Dessutom hade jag ju frikort under resan, som jag dessutom utnyttjade. Det vet inte han. Men han skulle säkert hävda att man måste vara ihop för att få - och utnyttja - ett frikort. Själv hävdar jag att man får - och tar emot - frikort för att man inte riktigt är ihop. Ännu, eller längre.

För att vi inte ska bli osams om när vi blev ihop har jag i alla fall krupit till korset och bjudit ut honom på restaurang ikväll. Damppojken har fått instruktioner att vattenkamma sig och ta på stjärnögonen. Sedan tänker jag dricka honom under bordet och utnyttja honom sexuellt.