Igår slog jag för första gången en annan människa. I huvudet och hårt som fan. Och jag blev alldeles hög av det. Sedan fick jag rätt så mycket stryk tillbaka. Och blev ännu högre. Snytingen i solar plexus fick mig att tappa andan och se två små, ljusblå stjärnor. Ett kort ögonblick ville jag gråta. Men sedan vällde ilskan över mig och jag fick in en rak höger och två krokar.
Att boxas går egentligen emot saker som jag tror på. I teorin. Att våld föder våld och att våld är roten till det onda i världen. Samtidigt är jag -när det krävs- en aggressiv person, i alla fall i bemärkelsen att jag tar vad jag vill ha (eller ser till att få det) och hatar att förlora. Jag jagar hellre än jag blir jagad. Jag sitter inte snällt och väntar på min tur. Jag kan dessutom i all tydlighet se poängen med att de starka överlever.
Smällarna jag tog påminde mig om att jag lever. Viljan att skydda mig kom från min innersta rot. Smällarna jag gav påminde mig om att jag kan påverka mitt öde och inte är något offer. Jag vågade vara villebråd och jag dog inte.
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Sol som sipprar in i söndagssystemet
Vattnet är metallblått, och lönnarna tävlar om vem som kan uppvisa flest färger på ett och samma löv. När jag väntar på bussen rasar plötsligt tvåtusen ekollon ner från ett träd någon meter därifrån. Molntussar seglar lojt över himlen medan jag äter brunch på en altan med utsikt över segelbåtar och helgkajakare. De stuvade trattkantarellerna och matig, spansk omelett smakar intensivt av skog och känslan av kippande gummistövlar. Det är varmt - inte kallt - så att jag tar av mig tröjan och låter huden minnas solen.
När jag kliver av tvärbanan möter jag en man med en pytteliten, svart cocker spanielvalp i famnen. En annan man ler mot mig i hissen. Libanesen i affären på hörnan står och gungar sin två och en halv månad gamla dotter, långsamt, fram och tillbaka utanför butiksdörren och plötsligt är han i mina ögon en Pappa. Han ler. Jag ler. Det rasslar i löven.
När jag kliver av tvärbanan möter jag en man med en pytteliten, svart cocker spanielvalp i famnen. En annan man ler mot mig i hissen. Libanesen i affären på hörnan står och gungar sin två och en halv månad gamla dotter, långsamt, fram och tillbaka utanför butiksdörren och plötsligt är han i mina ögon en Pappa. Han ler. Jag ler. Det rasslar i löven.
fredag 26 september 2008
Fint som snus på Östermalm
Stockholm, i höjd med Stureplan, torsdag kl 20.30
PR-branschen möter konstetablissemanget version hipp, på ett event i Hugo Boss ursnygga trendbutik på Östermalm. Det är cross-over sushi och ljummet vin, videoprojektion på väggen och coola DJs som ser blasé ut. Kvällens värd kindpussar, iklädd grå tweedkostym och tätstickad lila halsduk och matchande näsduk i bröstfickan. Han berättar att han ska ta jägarexamen i helgen. Man får hoppas att hans lila halsduk inte skrämmer bort älgen. Alla flickor har stövletter eller skyhöga pumps och alldeles för stora axelremsväskor, som de säkert fyllt med sjalar för att de ska se lagom fulla ut. Triangular sjal draperad. Men självklart inte i någon av de kommersiella färger som fyller andra butikers skyltfönster denna höst. Minst två killar har kostym och palstinasjal.
Det är Stockholm. Det är aaaaaarrrrrrrrgghh!
PR-branschen möter konstetablissemanget version hipp, på ett event i Hugo Boss ursnygga trendbutik på Östermalm. Det är cross-over sushi och ljummet vin, videoprojektion på väggen och coola DJs som ser blasé ut. Kvällens värd kindpussar, iklädd grå tweedkostym och tätstickad lila halsduk och matchande näsduk i bröstfickan. Han berättar att han ska ta jägarexamen i helgen. Man får hoppas att hans lila halsduk inte skrämmer bort älgen. Alla flickor har stövletter eller skyhöga pumps och alldeles för stora axelremsväskor, som de säkert fyllt med sjalar för att de ska se lagom fulla ut. Triangular sjal draperad. Men självklart inte i någon av de kommersiella färger som fyller andra butikers skyltfönster denna höst. Minst två killar har kostym och palstinasjal.
Det är Stockholm. Det är aaaaaarrrrrrrrgghh!
torsdag 25 september 2008
Gräsänka är gräsligt trist
Gräsänka hela helgen. Jag vet inte vad man gör när Frun är bortrest. Igår kväll följde jag henne runt lägenheten som en regnvåt cocker spaniel medan hon packade. Kände redan hur tom lägenheten skulle bli. Inatt sov jag dåligt. Ingen kaffedoft från köket när jag kom ut ut badrummet imorse. Suck. Man vänjer sig sannerligen vid goda vanor. Lägenheten utan min Fru är som helgfrukost utan P1.
onsdag 24 september 2008
Det rullar på, det här.
Lamm igår igen. Han tycker att jag är grym i sängen. Det sa han både igår och i sms imorse. Poäng.
Han hade helt normala byxor på sig. Fortfarande långkalsonger undertill, dock. "Annars fryser jag ju". Okej.
Han vill att jag följer med på fest i Uppsala på lördag. Visserligen tillsammans med valfria vänner. Och han tänker tjata, säger han. Det vet jag inte.
För Frun har rätt: man får passa sig så man inte föräter sig.
Han hade helt normala byxor på sig. Fortfarande långkalsonger undertill, dock. "Annars fryser jag ju". Okej.
Han vill att jag följer med på fest i Uppsala på lördag. Visserligen tillsammans med valfria vänner. Och han tänker tjata, säger han. Det vet jag inte.
För Frun har rätt: man får passa sig så man inte föräter sig.
tisdag 23 september 2008
Lammet är inget modelejon
Och så var det det där med lammets byxor. Bilden av honom blir nämligen inte tillnärmelsevis komplett om man bara känner till söndagskvällens Top 5.
Denna gång hade han M-J-U-K-I-S-B-Y-X-O-R på sig. Med långkalsonger under!
Jag fattar det inte. Vem fan har mjukisbyxor på sig??? Grå. Med muddar nertill.
Och det var inte "vi hänger en söndagkväll så jag har mjukisbyxor på mig". Det var "jag har byxor på mig och de är mjukisbyxor".
Ännu konstigare blir det när han har jävligt snygga kalsonger. Och alltid uppmärksammar vad jag har på mig.
Han är alltså inte immun mot smak. Han verkar bara strunta i vilka byxor han själv har på sig.
Så där stod vi och småpussades i tunnelbanan på väg till våra respektive jobb på måndagsmorgonen. Jag i dräkt och kappa och han i mjukisbyxor. Vi måste ha sett väldigt roliga ut.
Denna gång hade han M-J-U-K-I-S-B-Y-X-O-R på sig. Med långkalsonger under!
Jag fattar det inte. Vem fan har mjukisbyxor på sig??? Grå. Med muddar nertill.
Och det var inte "vi hänger en söndagkväll så jag har mjukisbyxor på mig". Det var "jag har byxor på mig och de är mjukisbyxor".
Ännu konstigare blir det när han har jävligt snygga kalsonger. Och alltid uppmärksammar vad jag har på mig.
Han är alltså inte immun mot smak. Han verkar bara strunta i vilka byxor han själv har på sig.
Så där stod vi och småpussades i tunnelbanan på väg till våra respektive jobb på måndagsmorgonen. Jag i dräkt och kappa och han i mjukisbyxor. Vi måste ha sett väldigt roliga ut.
måndag 22 september 2008
Söndagskvällens Top 5
"Fan vad jag är angelägen om dig"
"Du är så len, jag visste inte att det var möjligt"
"Jag avgudar dina kurvor, du är så otroligt mycket kvinna"
"Titta, vaniljvisp, det kommer du att gilla"
"Du är min bästa ovana"
"Du är så len, jag visste inte att det var möjligt"
"Jag avgudar dina kurvor, du är så otroligt mycket kvinna"
"Titta, vaniljvisp, det kommer du att gilla"
"Du är min bästa ovana"
lördag 20 september 2008
Serve ess, nätboll eller utklassning?
Tennisjävlaspelaren gör det igen. Kastar bollen högt upp i luften, drämmer till och serve ess!
Ett långt sms, där han berättar att det går en dag utan att han tänker på mig, på mitt leende och på hur det var att vara tillsammans med mig. Att han skriver detta för att tomheten hindrar honom från att andas och från att leva.
Drama queen, säger min fru. Ego, säger La Mejicana - han lägger det bara på mig och gör inget åt det. Tönt, säger Lillasystern, och släpper sedan resolut ämnet. Han har insett vad han går miste om, säger ytterligare någon.
Ja. Enligt planen skulle han ha varit här och hälsat på i en månad, just nu. Legat där i min säng, som en romersk gud. Eller lagat mat i mitt kök. Eller gjort sig redo för en lång promenad runt nå'n holme med mig under armen. Det går han ju definitivt miste om. Och jag har blivit nerknuffad från 21:a våningen igen.
Jag e yr. Vet inte om jag ska slänga mig efter bollen, nonchalant låta den rulla förbi medan jag skrattar svalt eller på erbjuda motståndaren en match på mina premisser. Om han inte kan andas, den stackaren, är väl det bästa att han tar ett plan hit och betalar för sitt uppförande med sex, kärlek och uppskattning?
Ett långt sms, där han berättar att det går en dag utan att han tänker på mig, på mitt leende och på hur det var att vara tillsammans med mig. Att han skriver detta för att tomheten hindrar honom från att andas och från att leva.
Drama queen, säger min fru. Ego, säger La Mejicana - han lägger det bara på mig och gör inget åt det. Tönt, säger Lillasystern, och släpper sedan resolut ämnet. Han har insett vad han går miste om, säger ytterligare någon.
Ja. Enligt planen skulle han ha varit här och hälsat på i en månad, just nu. Legat där i min säng, som en romersk gud. Eller lagat mat i mitt kök. Eller gjort sig redo för en lång promenad runt nå'n holme med mig under armen. Det går han ju definitivt miste om. Och jag har blivit nerknuffad från 21:a våningen igen.
Jag e yr. Vet inte om jag ska slänga mig efter bollen, nonchalant låta den rulla förbi medan jag skrattar svalt eller på erbjuda motståndaren en match på mina premisser. Om han inte kan andas, den stackaren, är väl det bästa att han tar ett plan hit och betalar för sitt uppförande med sex, kärlek och uppskattning?
torsdag 18 september 2008
Basplagg fyller inte kärlekens garderob
Man ska fan inte nöja sig med mindre än en walk-in closet när man väljer garderob. Och då pratar jag kärlek.
För varför ska vi nöja oss med mindre i kärlek än i allt annat som vi tycker är viktigt? Här håller man på och ställer höga krav på sig själv, på sitt huvud och på sin kropp, på sin själ och på sitt hjärta. Man väljer bort vänner som inte ger tillbaka. Till och med familj som bevisat sig inte funka!
Och vi är många som en gång valt bort halvbra förhållanden för att vi vill ha det bättre än så. Men vips, några år senare och med betydligt fler samboskap och barnvagnar omkring oss, så är vi beredda att välja bort helt jävla kapitala grejer för att vara tillsammans med någon! Va fan!
Pojkvänner som inte vill ha sex. Pojkvänner som vill ha sex, och som tar det, fast inte vi riktigt vill. Pojkvänner som inte vill göra saker utanför en radie av 12 meter från TV-soffan. Pojkvänner som inte gillar våra vänner. Pojkvänner som är elaka som fan och sedan skyller det på oss. Pojkvänner som inte utmanar oss intellektuellt.
En garderob är ingen garderob utan basplagg. Användbart och funkar till det mesta. Och den innehåller kläder som man behöver. Men den är inget som du skulle nöja dig med hela livet, om den inte får innehålla dina älsklingsplagg också. Och så länge du bara har basplagg i garderoben kommer ditt shoppingsug aldrig att dämpas. Du kommer alltid att minst fönstershoppa. Och undra hur det där plagget som du saknar i garderoben skulle se ut på.
Var och en vet vad den behöver för att vara lycklig. Och vad man kan avstå ifrån och ändå vara det. Det är vår förbannade skyldighet att leva som vi lär, och inte tulla på våra övertygelser.
För varför ska vi nöja oss med mindre i kärlek än i allt annat som vi tycker är viktigt? Här håller man på och ställer höga krav på sig själv, på sitt huvud och på sin kropp, på sin själ och på sitt hjärta. Man väljer bort vänner som inte ger tillbaka. Till och med familj som bevisat sig inte funka!
Och vi är många som en gång valt bort halvbra förhållanden för att vi vill ha det bättre än så. Men vips, några år senare och med betydligt fler samboskap och barnvagnar omkring oss, så är vi beredda att välja bort helt jävla kapitala grejer för att vara tillsammans med någon! Va fan!
Pojkvänner som inte vill ha sex. Pojkvänner som vill ha sex, och som tar det, fast inte vi riktigt vill. Pojkvänner som inte vill göra saker utanför en radie av 12 meter från TV-soffan. Pojkvänner som inte gillar våra vänner. Pojkvänner som är elaka som fan och sedan skyller det på oss. Pojkvänner som inte utmanar oss intellektuellt.
En garderob är ingen garderob utan basplagg. Användbart och funkar till det mesta. Och den innehåller kläder som man behöver. Men den är inget som du skulle nöja dig med hela livet, om den inte får innehålla dina älsklingsplagg också. Och så länge du bara har basplagg i garderoben kommer ditt shoppingsug aldrig att dämpas. Du kommer alltid att minst fönstershoppa. Och undra hur det där plagget som du saknar i garderoben skulle se ut på.
Var och en vet vad den behöver för att vara lycklig. Och vad man kan avstå ifrån och ändå vara det. Det är vår förbannade skyldighet att leva som vi lär, och inte tulla på våra övertygelser.
Andnöd eller ond, bråd död
Jag var på astmamottagningen igår. Fick andas ut långsamt och länge. Snabbt och hårt. Inhalera luftrörsvidgande. Andas i spirometern igen. Titta på min kurva. Det var en sorglig syn.
Jag är livrädd för KOL. Att långsamt tyna bort under vikten av en syrgastub, hostandes bit för bit av svarta lungor. Alla som någon gång vaknat mitt i natten av att ha drömt att man inte kan andas vet precis vilken panikkänsla jag pratar om. Medicinen förbättrade min kurva med 37 procent. Det betyder astma, inte KOL.
Jag gick därifrån 800 spänn fattigare, två inhalatorer rikare och med stor övertygelse att NU var det äntligen slut med mina halvmesyrer till argument, som: "jag röker inte längre, bara när jag dricker".
Tills jag satt där med ett glas vin, och en vän med kärleksproblem framför mig. Och det kändes helt omöjligt att verkligen sätta mig in i hennes bekymmer och att konstruktivt förse henne med bra råd och gott stöd utan en cigg. Eller så var det kanske helt omöjligt att njuta av vinet utan en cigg till. Eller så är jag en karaktärslös missbrukare totalt utan sjukdomsinsikt. Med skillnaden att jag inte kan motivera mitt beteende med en sorglig barndom eller tomhet i själen. Fan.
Jag är livrädd för KOL. Att långsamt tyna bort under vikten av en syrgastub, hostandes bit för bit av svarta lungor. Alla som någon gång vaknat mitt i natten av att ha drömt att man inte kan andas vet precis vilken panikkänsla jag pratar om. Medicinen förbättrade min kurva med 37 procent. Det betyder astma, inte KOL.
Jag gick därifrån 800 spänn fattigare, två inhalatorer rikare och med stor övertygelse att NU var det äntligen slut med mina halvmesyrer till argument, som: "jag röker inte längre, bara när jag dricker".
Tills jag satt där med ett glas vin, och en vän med kärleksproblem framför mig. Och det kändes helt omöjligt att verkligen sätta mig in i hennes bekymmer och att konstruktivt förse henne med bra råd och gott stöd utan en cigg. Eller så var det kanske helt omöjligt att njuta av vinet utan en cigg till. Eller så är jag en karaktärslös missbrukare totalt utan sjukdomsinsikt. Med skillnaden att jag inte kan motivera mitt beteende med en sorglig barndom eller tomhet i själen. Fan.
onsdag 17 september 2008
Lamm och frukt funkar
SMS från Frun igår kväll, med erbjudande om indisk take away: Vill du ha lamm kanske?
Den kvinnan vet vad som går hem hos mig! Jag fick lamm med papaya och banan i het sås. Frukt är också godis. Precis som lamm. Tänker en hel del på lammet och hans krumsprång.
Den kvinnan vet vad som går hem hos mig! Jag fick lamm med papaya och banan i het sås. Frukt är också godis. Precis som lamm. Tänker en hel del på lammet och hans krumsprång.
måndag 15 september 2008
Detaljer till småbarnsmödrarna
- Han ankom dejten för tidigt, vilket gjorde att jag fick kasta på mig ansiktet och halkade efter med matlagningen.
- Han konverserade vänligt med både Fru och Lillasyster (poäng).
- Första komplimangen kom efter max en kvart. Den handlade om min sexiga rumpa. Och fler blev det.
- Han gillar kvinnor som hellre jagar än blir jagade.
- Han är smart, allmänbildad och ganska rolig.
- Vi åt mat i sängen, och det var sensuellt att bli matad faktiskt. Sköljde ner med mycket vin.
- Han är lång och smal, kanske en och nittio, löpare, har väldigt vacker kropp och är makalöst len.
- Han tar på mig, och då menar jag att han tar och smeker och masserar hela mig, länge, gärna och ofta. Han gillar hud. Det gör jag med.
- Han är öppen för det mesta och han gillar att jag är det också.
- Han fick aldrig nog. Till slut fick jag sätta stopp, för jag pallade helt enkelt inte mer!
- Och ja, han lever upp till ryktet om svarta män.
Lamm med högvattenvarning
Lammet har alldeles för korta byxor! Och då menar jag helt sjukt för korta och typ för små. Det ser nästan ut som om det måste vara meningen. I övrigt är han ju så snygg! Som tur är är han ju väldigt fin utan byxor, så jag hoppas kunna medverka till att han inte har dem på sig så mycket alls. Men ska han gå runt i denna typ av högvattenbrallor så kan jag inte någonsin visa mig offentligt med honom, så mycket är säkert.
söndag 14 september 2008
En underbar helg utan fylla (jag hade tänkt skriva vin, men det vore en lögn) och jag inser att jag inte hållit mig hemma och lugn mer än en enda futtig helg de senaste fyra månaderna. Förfärligt.
Denna helg har jag ägnat åt träning, mat, sömn och promenader. Blivit uppdaterad av goda vänner som har ovanan att bo för långt borta. Frusit om öronen för första gången denna höst. Shoppat okontrollerat tills jag blev hög. Haft dåligt samvete för mitt vidlyftiga shoppade. Ätit och sovit igen.
Jag är otroligt utvilad. Lammet kommer hit efter klockan 20. Mums.
Denna helg har jag ägnat åt träning, mat, sömn och promenader. Blivit uppdaterad av goda vänner som har ovanan att bo för långt borta. Frusit om öronen för första gången denna höst. Shoppat okontrollerat tills jag blev hög. Haft dåligt samvete för mitt vidlyftiga shoppade. Ätit och sovit igen.
Jag är otroligt utvilad. Lammet kommer hit efter klockan 20. Mums.
torsdag 11 september 2008
Mörk choklad ger lyckokänslor
På min skrivbordsstol hittade jag i morse min favoritchokladkaka, Lindt 70% choklad med apelsincrème, med en anonym post it-lapp där det står "tack för att du är en så underbar person". Som om denna person visste att jag igår kväll satt framför TV:n och kände mig ensam. Jag blev så oerhört glad! Och inspirerad! Tänk vad en liten gest kan förändra. Våga Vara Vänlig.
onsdag 10 september 2008
Nya jaktmarker att beträda
Är på väg till mitt livs första branschmingel. Det blir vin, mat och föreläsning om Baltikum (det förstnämnda verkar roligast). Och en chans att spana in konkurrensen. Framtida arbetsgivare. Och att bara spana.
Fast frågan är om jag skulle stå ut med en person som jobbar i samma bransch som jag. Ibland är jag så trött på mig själv efter arbetsdagens slut att jag överväger att säga upp kontakten med mig. Och det finns gränser för hur mycket kreativt kritstrecksrandigt jag står ut med att ha i garderoben. Mina gamla baggies skulle känna sig djupt förolämpade om det flyttade in herrkostymer på granngalgen.
Ok, nu kanske jag går händelserna lite i förväg. Jag kommer förmodligen bara prata med folk jag redan känner. Men jag laddar upp med visitkort. Mohohohahahaha!
Fast frågan är om jag skulle stå ut med en person som jobbar i samma bransch som jag. Ibland är jag så trött på mig själv efter arbetsdagens slut att jag överväger att säga upp kontakten med mig. Och det finns gränser för hur mycket kreativt kritstrecksrandigt jag står ut med att ha i garderoben. Mina gamla baggies skulle känna sig djupt förolämpade om det flyttade in herrkostymer på granngalgen.
Ok, nu kanske jag går händelserna lite i förväg. Jag kommer förmodligen bara prata med folk jag redan känner. Men jag laddar upp med visitkort. Mohohohahahaha!
Varför gillar man inte snälla killar?
Min Fru har fört upp ett ytterligare krav på sin kravlista. Att Den Rätte ska vilja vara ihop med henne. Ett bra krav tycker jag. Inte för högt satt heller. Och mer relevant än de flesta andra krav på listan, som att han inte får vara för kort eller för snäll.
Här håller man på och ratar och sorterar bort alldeles utmärkta exemplar av män för att de lever upp till 9 av 10. Medan man behåller söndagsexemplar uppflugna på piedestal, som inte ens gillar en på riktigt.
Här håller man på och ratar och sorterar bort alldeles utmärkta exemplar av män för att de lever upp till 9 av 10. Medan man behåller söndagsexemplar uppflugna på piedestal, som inte ens gillar en på riktigt.
tisdag 9 september 2008
måndag 8 september 2008
Botad
Teknikern har lämnat Spraydate. Raderat sin profil. Var första dejten med mig verkligen så förfärlig?
Nytt lamm ger mig vingar
Hur gamla får lamm vara för att få kallas för lamm? Nu när jag fyllt 31 borde 24 år platsa. I så fall har jag vallat in ett nytt lamm i mitt stall. Han pluggar till pilot och håller just nu på att lära sig att starta och landa, enligt egen utsago. Ett jättefint, väldigt lent lamm, som i ärlighetens namn är mer ett lejon i sängen.
När han kravlade sig ur bingen vid 6-tiden på morgonen och skulle på toa var han med stora kliv på väg ut i lägenheten spritt språngande naken. Det bor två tjejer till här, påminde jag. Han klädde väldigt bra i min karmosinröda morgonrock. Färgen lyste mot hans ebenholtsfärgade hy.
När han kravlade sig ur bingen vid 6-tiden på morgonen och skulle på toa var han med stora kliv på väg ut i lägenheten spritt språngande naken. Det bor två tjejer till här, påminde jag. Han klädde väldigt bra i min karmosinröda morgonrock. Färgen lyste mot hans ebenholtsfärgade hy.
Jag hatar IT
I torsdags skrev jag ett långt inlägg som raderades när jag skulle publicera. Jag blev så jävla irriterad att jag inte kunnat förmå mig att blogga något sedan dess. Vad har jag lärt mig?
1. Att kopiera texten innan jag klickar på Publicera.
2. Att internet inte bryr sig om min emotionella utpressing
3. Att mina läsare blir ledsna när jag inte bloggar (den enda trevliga upptäckten).
1. Att kopiera texten innan jag klickar på Publicera.
2. Att internet inte bryr sig om min emotionella utpressing
3. Att mina läsare blir ledsna när jag inte bloggar (den enda trevliga upptäckten).
fredag 5 september 2008
torsdag 4 september 2008
Babyboom och familjefejd
Det är inte lätt med två uppsättningar familjer, skilsmässobarn som Våga Vara Villebråd är. Och det blir inte lättare när ett styvsyskon gift sig och skaffat familj, det andra är förlorat för världen och halvsystern delar min lägenhet. Jag har gått från att vara syskon varannan vecka, i olika omgångar, men ensambarn i praktiken (och själen) till att spela en central roll i ganska komplicerade familjerelationer. Det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Stora Styvbror har brutit kontakten med Lilla Styvbror för att den sistnämde är ett mega-ego som inte kan följa varken sociala eller emotionella regler. Det vill Storebror prata om, för det gör såklart ont. Själv har jag aldrig haft några emotionella band till Lillebror, men under hela min uppväxt lyssnat till Styvfaderns bekymmer och besvikelser och oro. Och Mammans förhållningssätt har färgats av Brödernas mamma och hennes konstiga idéer och infall, som under många år fick Bröderna att hata min mamma. Nu är mamma och Storebror nära bundsförvanter, och jag har en stående middagsinbjudan hemma hos honom med familj, men det blir LITE jobbigt när mamma hela tiden måste prata om hur underbart det är att vi alla nu är vänner, när de två Bröderna inte längre är det och Lillebror uppenbarligen känner sig mindre älskad än sin Storebror.
Min styvmor har på senare år gått från att vara en elak kantarell till att vilja vara min bästa vän. Det är en rejäl omställning att förhålla sig till, om än trevlig. Nu planeras det för gemensam, två veckors semester i fjärran land nästa sommar. Det är ganska lång tid. Som tur är åker vi alla fyra, pappa, Styvmor, Lillasyster och jag. Och Lillasyster har det senaste året blivit stor och förståndig och en god vän.
Men vad som händer när alla fyra barn, med våra respektive föräldrar och styvföräldrar och barn, ska organisera oss i näst-nästa steg: när vi alla skiljt oss och har delad vårdnad om våra egna ungar? Jag blir matt bara jag tänker på det. Puh.
Stora Styvbror har brutit kontakten med Lilla Styvbror för att den sistnämde är ett mega-ego som inte kan följa varken sociala eller emotionella regler. Det vill Storebror prata om, för det gör såklart ont. Själv har jag aldrig haft några emotionella band till Lillebror, men under hela min uppväxt lyssnat till Styvfaderns bekymmer och besvikelser och oro. Och Mammans förhållningssätt har färgats av Brödernas mamma och hennes konstiga idéer och infall, som under många år fick Bröderna att hata min mamma. Nu är mamma och Storebror nära bundsförvanter, och jag har en stående middagsinbjudan hemma hos honom med familj, men det blir LITE jobbigt när mamma hela tiden måste prata om hur underbart det är att vi alla nu är vänner, när de två Bröderna inte längre är det och Lillebror uppenbarligen känner sig mindre älskad än sin Storebror.
Min styvmor har på senare år gått från att vara en elak kantarell till att vilja vara min bästa vän. Det är en rejäl omställning att förhålla sig till, om än trevlig. Nu planeras det för gemensam, två veckors semester i fjärran land nästa sommar. Det är ganska lång tid. Som tur är åker vi alla fyra, pappa, Styvmor, Lillasyster och jag. Och Lillasyster har det senaste året blivit stor och förståndig och en god vän.
Men vad som händer när alla fyra barn, med våra respektive föräldrar och styvföräldrar och barn, ska organisera oss i näst-nästa steg: när vi alla skiljt oss och har delad vårdnad om våra egna ungar? Jag blir matt bara jag tänker på det. Puh.
tisdag 2 september 2008
Två steg fram och ett steg tillbaka
Ser fram emot att gå på stan, handla mat, dricka vin, laga middag och ha en massa sex med den Återvunne ikväll. Innan han åker tillbaka till Utomlands.
Fick en hälsning från Fotografen via en kollega som sprungit på honom på stan. Han var på väg tillbaka till New York och sin lilla blogg och (förmodar man) flickvän.
Åt lunch med Projektledaren och vi fortsätter att flörta via mail, telefon och live. Men inget händer.
Allt är som det ska och brukar vara. Men inte som det borde. Det borde vara mer.
Fick en hälsning från Fotografen via en kollega som sprungit på honom på stan. Han var på väg tillbaka till New York och sin lilla blogg och (förmodar man) flickvän.
Åt lunch med Projektledaren och vi fortsätter att flörta via mail, telefon och live. Men inget händer.
Allt är som det ska och brukar vara. Men inte som det borde. Det borde vara mer.
Guldkorn
Jag mår oförskämt bra! Min Fru har flyttat in, inflyttnings-/födelsedags-/förfest på lördag, nya byxor på H&M igår, boxningsträningen är bara så jävla kul, jobbet rullar på... Det är de små sakerna som gör det. Och att man får ligga ibland.
måndag 1 september 2008
Våga Vara Villebråd
Fick en mycket bra fråga från en av bloggens mest trogna läsare:
"Hur skaffar man sig en älskare? Jag skulle behöva en."
Svaret är enkelt. Våga Vara Villebråd! Man är allmänt billig/modig så kommer det sig av sig själv. Inte helt enkelt, och det är inte för alla - jag är medveten om det.
"Hur skaffar man sig en älskare? Jag skulle behöva en."
Svaret är enkelt. Våga Vara Villebråd! Man är allmänt billig/modig så kommer det sig av sig själv. Inte helt enkelt, och det är inte för alla - jag är medveten om det.
Återvinning ger högsta egovinsten
Jag har återvunnit älskare igen. Det är verkligen att rekommendera, jag kan inte nog insistera! Okomplicerat, och bara att hänge sig och treva sig fram på välkända, men lätt igenvuxna stigar. Sms:et dundrade in vid halv elva: Kom hit, jag har en lägenhet för mig själv och jag vill verkligen hänga med dig. Det blev vin, tända ljus, uppdateringar av allt som hänt och sedan Passion. Vi somnade helt hoptrasslade och det var tryggt och underbart!
Denna gång är det dock lite mer komplicerat än med IT-avdelningen, eftersom den återvunne hade svårt att gå vidare förra gången som vi var involverade och jag inte kunde fullfölja pga bristande känslor. Det är tryggt att veta att han bor utomlands sedan ett tag tillbaka och är bara på besök. Besök i min säng. Besök i mitt hjärta.
Återvinning är ett utmärkt egosubstitut efter att ha blivit cancellerad, dessutom. Tullar Teknikern på mina egoreserver får jag ju fylla på i andra änden.
Denna gång är det dock lite mer komplicerat än med IT-avdelningen, eftersom den återvunne hade svårt att gå vidare förra gången som vi var involverade och jag inte kunde fullfölja pga bristande känslor. Det är tryggt att veta att han bor utomlands sedan ett tag tillbaka och är bara på besök. Besök i min säng. Besök i mitt hjärta.
Återvinning är ett utmärkt egosubstitut efter att ha blivit cancellerad, dessutom. Tullar Teknikern på mina egoreserver får jag ju fylla på i andra änden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
