Cancellerad

Andra dejten med Teknikern inställd. Och utan vidare förklaring. Men med önskan om att skjuta på det. Hm. Jag är skeptisk. Ska jag skicka ett visitkort till honom med samma text som till reklammannen?

Minst en Förintelse per generation

Jag gillar verkligen att ha Lillasyster inneboende! Hon är sju år yngre än jag, och det är som att få spela tillbaka bandet och lyssna på det igen. Nästan som att läsa en gammal dagbok. Visare av erfarenheten och med distans till sig själv, är det mycket lättare att förstå både vad som funkade och varför andra saker inte gick så bra. Jag inser att syrran ändå kommer vara tvungen att gå på alla minor, mina råd och instruktioner till trots. Det är ju stört omöjligt att lära sig av historien. Varje generation måste uppleva sina krig från skyttegraven.

Att bli snyggare av sprit är inte alltid bra

Projektledaren visade sig vara mycket snack men absolut ingen hockey, när vi äntligen möttes för en mycket blöt After Work. Dessutom är han kort i växten. Vi hade med oss förkläden båda två. Och det var en bisarr upplevelse att lägga ögonen på den människa vars röst jag lyssnat till, flörtat med och skapat en inre bild av, under fyra månaders tid.

Och naturligtvis, som den raggbulimiker jag är, kunde jag inte låta bli att ändå flörta. Jag vet verkligen inte varför! Definitivt inte min typ. Och flickvännen som han nämnt i förbigående på sistone, har honom tydligen i ett ordentligt nackgrepp. Så han fortsatte att flörta hela kvällen, precis som på telefon, men det blev inte den minsta passning att ta fasta på, stora mängder sprit till trots. Och tur var väl det. Dagen efter i allafall. Vi ska ju trots allt fortsätta att jobba ihop.

Spraydateregel I

Det funkar! Teknikern följer de informella Spraydatereglerna och har hört av sig och tackat för senast och vill ses snart igen. Yes!

Första dejten

Det var en ganska olustig bloggare som drog längs väggarna runt Hornstull igår och som till slut tvingades lägga på luren av sin Fru, trycka ner dörrhantaget och kliva in genom dörren till sitt nya liv som Spraydejtare.

Och han var mycket sötare än på bilderna! Det hade man ju inte ens vågat hoppas på. Och han var inte alls kort och klen, vilket var min största skräck.

Det blev en drink och vidare till restaurangen som var fin och väldigt god, och tillbaka till drink. Väldigt trevligt, var det hela tiden. En toppenstockholmare. Skiljdes åt vid tunnelbanan. Vi ska ses igen.

Vad svarar man? Del IV

Mail från Projektledaren idag:

I would say ”I love you”
Men så får vi inte skriva på detta företag så:
Tack så hemskt mycket ;)
AW imorgon?

Jag är totalt förvirrad av vad människan håller på med!

Hobbies

Jag har sådan träningsvärk att det gör ont att bre en leverpastejsmacka.

Boxningsträningen började i måndags och igår led jag av yrsel. Måste dit idag igen. Måste ha kicken, adrenalinet. Måste boxa bort tennisjävlaspelaren, och regnet. Måste svettas ikapp med de två heta amerikanerna som boxas i min grupp.

Chattade med Teknikern igår igen. Och med en till. Och bollade meddelanden från några till. Spraydatingen börjar ta sig. Teknikern avslöjade att dejten imorgon kommer att innehålla mat. Resten blir överraskning.

Ystert lamm slår lätt sur bagge

Plötsligt såg jag att jag hade sms på min gamla mobiltelefon, som numera bara tjänar som väckarklocka. Jag kände inte igen numret så jag messade och frågade vem det var som undrade om jag var kvar i Malmö. "Jag är lammet från Amore" fick jag till svar. Sedan messade vi lite fram och tillbaka och han tyckte att vi skulle fortsätta höras. Fast jag bor i Stockholm. Det är ju lönlöst. Men entusiasmen värmde mitt frostiga hjärta. Och konsekvensen blev att jag mentalt slängde ut den frånskilda surbaggen Reklammannen och nu helhjärtat ska satsa på lammuppfödning. Jag stoppade Reklammannens (fortfarande) kvarglömde klocka i ett vadderat kuvert och stoppade ner mitt visitkort som jag skrivit på: "Är man inte mer angelägen än du så får man inte ligga".

Vad säger man? Del 3

Projektledaren och jag (och fler?) ska dricka vodkabubbel på fredag. Undrar om hans flickvän ska med?

Mina returer suger

Hola niña, sa plötsligt min Skypechat. Tennisjävlaspelaren från Barcelona. Honom har jag totalt under kontroll, tänkte jag och chattade artigt i några minuter. Sedan frågade jag vad han egentligen ville - om han pratade med mig för att vara snäll? Och så rev vi upp alltihop igen.

Och jag blir ledsen! Inte så mycket för att han visade sig vara en tennisjävlaspelare, eller för att jag tror att vi vore så bra för varann. Utan för att jag inte tycker om att folk kan låsa upp mitt hjärta och få mig att bli mjuk i kanterna och ge och ge och sen släppa mig från taket på en skyskrapa. Jag gillar inte känslan av att nästan ha hoppat.

Jag sa det till honom. Han lyssnade. Förstod det. Sa att det inte hade varit lätt för honom heller. Att han fortfarande tycker om mig för den underbara jag är och bla bla bla blä! Sen var han tvungen att gå och jobba. Och nu sitter jag här och är mjuk i kanterna igen. Fan.

Sammetsnatt och sammetsögon

Lördagens fest var helt underbar! Som en bal på slottet! Trots ihållande regn som bildade vattenpölar över halva festplatsen och lukten av blöta kavajer var natten perfekt. Min Fru var enastående vacker. Maten utsökt. Vinet billigt. Gott om goda återseenden. Bra musik och hundrafemtio personer som dansade på ett mycket litet utrymme. Jag drack mig ännu snyggare än jag redan är (hrm). Jag var het. Jag hade en gammal snigel efter mig som vägrar att ge upp, fortfarande efter två år. En ny snigel som messar oavbrutet (misslyckade singer/songwriters med polisonger och dålig hållning är INTE min typ). Och ett lamm med sammetsögon som jag säkert hade förbarmat mig över om jag inte skulle sova hos mamma.

Jag älskar Malmö! Hela stan är kärlek, vin och sång. Jag hoppas att jag kan ta med mig magin till vardagslivet här uppe i 08-land.

Vinden har vänt

Tänk vad lite som behövs för att allt ska vända uppåt igen. Min vän Mexikanskan vill hävda att allt beror på att det har blivit lite ruljans i nunneklostret igen och att den gudomligheten sprider sig till resten av själen. Min Fru har sagt att jag är raggbulimiker och bara inte kan låta bli även om jag ångrar mig efteråt (det gör jag sällan, hävdar jag då, det är ju bara att inte svara när de ringer). Men det är inte bara manlig uppskattning som gör att spiralen kan vändas uppåt efter ett antal veckors oengagerat "jaha" i förhållande till livet.

Det är det snara samboskapet med Frun som hägrar. Det är jobbet som blev skitkul när sommartorkan tog slut och teamet kom tillbaka med en massa idéer och nya projekt. Det är Lillasyrran som flyttat upp till Stockholm och bidrar till ungdomlighet i mitt och Fruns liv. Det är nya lägenheten som ska vara min hemvist i ett helt år framöver. Det är boxningsträningen som börjar på måndag. Det är 30-årsfesten för sju fenomenala chicks som jag ska på ikväll.

Och det är dominoeffekten. När det väl händer något roligt som bryter av mot tristessen så blir man uppiggad av bara farten och då händer det genast en bra grej till. Som leder till en tredje. Och en fjärde. Det är bara det att fram tills att det vänder så har man ingen aning om att så ska ske, och jag kan därför aldrig riktigt glädjas över att det snart blir bättre. Den som påstår det ljuger. Eller är omänsklig. Samma sak när man är arbetslös. Även om man nästan fick jobbet så är man fortfarande arbetslös. Och fram till ögonblicket som man skrivit kontrakt är man oåterkalleligen tills vidare utan jobb; sysslolös, värdelös och hopplös. I efterhand är det lätt att säga att det alltid vänder uppåt till slut. Men känslan när det verkligen gör det kan man inte ta ut i förskott.

Första dejten

På onsdag har jag min första Spraydate-date! Yey!

Jag har precis tillbringat två timmar chattandes med Teknikern. Han är rolig, kvick, intresserad och verkar väldigt opretentiös. Farväl tristess!

Hyckleri

Jag har bestämt mig för att dissa inviten från Reklammannen. De första sms:en efter mitt booty-sms kändes kul, han ville väldigt gärna ses och jag vet inte allt. Men sen kom meddelanden i stil med "hör av dig nästa gång du är sugen så får vi se". Jag menar! Så jävla sugen är jag definitivt inte. Och vaddå, då får vi se?! Hellre då "riktig" dejt med Fotografen, som vill veta hur jag mår och umgås. Han är ju bara gift.

Lukten av ett minne

Första gången jag besökte nya lägenheten kände jag omedelbart hemtrevnad. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför, för den är varken snajsig, särskilt mysigt inredd eller ombonad. Men eftersom jag regelbundet lovar mig själv att lyssna på magkänslan och inte särskilt ofta gör det, bestämde jag mig för att denna gång skulle den inre rösten få råda.

När jag kom dit med hela bohaget och en Lillasyster under armen insåg jag direkt vad det är. Det luktar precis som det gjorde hemma hos min mormor och morfar när jag var liten. En underbar blandning av plastmatta och sammetsplyschsoffa.

Det känns tryggt. Men jag blir lite besviken varje gång jag går ut i köket och mormor inte står där och tinar kanelbullar på locket till kokkaffebryggaren. Eller lagar ugnspannkaka. Däremot gör det ingenting att jag numer själv får bestämma om jag vill ha raggsockar på mig, eftersom den älskliga plastmattan är ganska kall att gå på.

Våga Vara Villebråd

Äntligen kanske det börjar röra på sig i nunneklostret. Det bästa man kan göra när mobilen varit tyst för länge och krogen känns oinspirerad är att skicka ett booty-sms klockan 03.00.

"Vill du knulla?" har väckt stort intresse nästan dagligen sedan i lördags natt. Messet gick till två olika personer (billigt? nej, roligt!) och svaren dröjde visserligen till söndag eftermiddag. Men då svarade den ena "Gärna!" och den andre "Inte nu...". Och nu har jag dejter inbokade både på torsdag och nästa vecka.

Första dagen på resten av mitt liv

Nu har jag flyttat. Bytt ettan som min kompis kompis kompis hyrt ut över sommaren mot ett med stockholmsmått mätt evighetslångt (ett år) tredjehandskontrakt på en fyra. Det blir nästan ett litet kollektiv, för både Frugan och Lillasyrran flyttar in. Invigde igår med bag-in-box och calzone från den lokala delikatessbutiken (läs: pizzerian). Sov som en stock i nya sängen, provduschade och klapprade nöjt iväg på höga klackar i morse. Nu kommer jag säkert få ett helt nytt och mer ömsint förhållande till Hufvudstaden!

Vidlyftigt sex leder till problem

(Från TT)
FARLIG FRESTELSE. En man i Hongkong tvingades ringa till polisen om hjälp sedan han fastnat med könsorganet när han i mörkrets skydd försökte ha sex med en träningsbänk i en park. Flera tidningar rapporterar att det tog räddningstjänsten flera timmar att få loss mannen som kört in sin penis i ett hål i metallbänken. Ett försök att tappa ut blod ur könsorganet för att få det att krympa misslyckades, varför en mer än två meter lång del av bänken fick följa med i ambulansen till sjukhuset. Läkarna konstaterar att mannen kan vara glad som har någon snopp kvar. (TT-AFP)

Okej då...

...det finns några trevliga personer i Stockholm. Och fina hus. Och mysiga parker. Och bra museer. Och gott kaffe. Och Gentleman spelar ju faktiskt gratis på Grönan ikväll. Då kan det vara okej.

Nordens Venedig är ruttet

Okej 08:or, håll i er nu. Er stad är ogästvänlig, sluten, navelskådandets yttersta fäste, ointresserad av impulser utifrån och totalt förutsägbar. Att vara typ 30, singel och nyinflyttad i Stockholm är som att acceptera ett beställningjobb på socialt självmord. Om man inte räknar fylleragg som en social framgång, förstås.

Vad svarar man? Del 2

Dagen efter felsägningen ringde Projektledaren igen. Lika kvick, rolig, uppmärksam som vanligt. Men för första gången nämnde han Flickvännen. Hmm..

Igår kväll kom sedan ett mail. Pretext jobb. Men avslutningen:

"...vi ska sedan vidare till "Jollen". Om du inte bryr dig om att vara bakfull på jobbet är du självklart välkommen att ansluta om du ser detta mail ikväll ;)".

Eftersom mitt sexliv är som en stillbild av ett nunnekloster kanske jag inbillar mig. Ja, så är det säkert.

Stockholm är inte Havanna

Igår kväll var frun och jag på Fasching och dansade salsa och reggaetón. Äntligen! Varken i Stockholm eller Barcelona duggar reggaetónklubbarna tätt, och jag har känt ett konstant, lågfrekvent sug efter att få skaka rumpan på riktigt ända sedan jag flyttade hem från Nicaragua. Således var förväntningarna skyhöga igårkväll. Och väl där var det precis som det skulle, men ändå helt fel.

1. Man dansar pardans. Jag och frun var nästan det enda "tjejkompisgänget" och när man dansar som ett sådant hamnar man automatiskt lite utanför.
2. Även fula killar bjuder upp. Här väntar inte den andra parten på signal om intresse, utan väljer ut den tjej han gillar och bjuder upp. Och ignorerar sedan alla tecken på att uppmärksamheten inte skulle vara välkommen. Hela kvällen.
3. Publiken sträcker sig från 20 till 50 år. Skitkul! Samtidigt begränsar ingenting 50-åringarna från att ragga på fräscha 30-åringar som ser ut som 20 (ni vet vem!) och erbjuda allt från gemensam dusch till middag och framtida bäbisar. I Nicaragua känns inte det konstigt. I Stockholm gör det det.
3. Det var betydligt mer salsa än reggaeton. Och salsa är skitsvårt. Till skillnad från alla andra varianter - cumbia, merengue, bachata och reggaeton, som dansas i fyrtakt - dansas salsa i tretakt. Av någon anledning känns det nästan omöjligt för mina fötter. Lägg sedan till att fötterna håller samma takt hela tiden, men överkroppen rör sig i en annan.
4. Salsadansarna vinner. De tjejer som är duktiga salsadansare får dansa, helt fredat - det är Respekt att kunna salsa. Utan salsa hamnar man direkt i raggfacket. Och stannar där. Kombinerat med punkt 1. hamnar man i lite av ett moment 22.

Jag tror jag måste gå en salsakurs. Jag tror jag måste acceptera att Stockholm inte är Havanna, eller Managua. Och jag får vara glad för att möjligheten att skaka rumpa så svetten droppar till min favvomusik i allafall finns.

Mitt livs största ansvar

Min lilla guddotter är född! Hon är perfekt, enligt utsaga från modern.

Det känns faktiskt som att hon lite är min bäbis, och jag känner mig följdaktligen omåttligt stolt över att ha fullbordat nio månaders graviditet och en idealförlossning (enligt barnmorskan). Bara av att slå telefonnumret till dem på sjukhuset ville jag gråta, och när jag hörde den ömma moderns röst i luren kände jag starkt att ett nytt kapitel i mitt liv hade börjat. Livet som Gudmor.

Jag googlar gudmor. Blir alldeles kall när jag läser att svenska kyrkans krav på gudföräldrar är att de själva måste vara döpta! Det är inte jag. Det här börjar inte så bra. Okej, tänker jag medan hjärtat slår hårt. Hur löser jag det här? Projektledaren i mig vaknar och sniffar mot vinden. Hur lång tid kan det ta att bli döpt? Jag skriver upp det på min att göra-lista.

Lapdance åt svenska folket

Nu kan även DU lära dig att dansa lapdance!

Det är texten som möter mig när jag kliver upp ur tunnelbanan och ska ta en after work med Frun och blicken faller på en väggposter. Men vad skönt! Jag har ju en längre tid undrat hur i hela fridens namn jag ska kunna veta om min lapdance är korrekt utförd och enligt konstens alla regler. Not.

Däremot blir jag hemskt nyfiken. Vad är lapdance aerobics? Ska någon sitta på en stol medan jag utför djupa knäböj eller kanske några v-steg in över denna någon? Kanske med hantlar? Eller är detta fortsättningskursen på den ganska uppmärksammade striptease aerobicen som kom för något år sedan, där man skulle svänga sig runt en stripteasestång i aerobicstakt? Spontant känns det som att en lapdance skulle kunna vara bra träning. Mycket knäböj. Bra för rumpa, lår och nedre magmuskulaturen. Om man bränner kalorier av att hångla, så.

Vad svarar man?!

Jag pratar flera gånger i veckan med "min" projektledare på översättarbyrån som vi samarbetar med på jobbet. Han är oerhört charmig, har trevlig röst, är kvick som attan och får mig att skratta. Vi pratar ofta i evigheter om helt andra saker än prepositioner.

Idag, mitt i ett sådant samtal, då vi faktiskt pratar om en kund och hur vi skulle hantera ett visst praktiskt problem, får jag höra den kanske bästa felsägningen i historien:

Jag: "Vad ska vi göra åt detta då, tycker du?"
Han: "Ja, jag vet precis vad jag skulle vilja göra med dig!"
Jag: "... (svälj)"
Han: "..."
Jag (andlöst och lite i falsett): "Mm?"
Han: "Ja, alltså DET är ju en helt annan sak än vad vi pratar om här, så om vi skulle återgå till det, he he".

Och som inte det var nog har jag råkat bjuda honom på fest, utan att någonsin ha träffat honom. Måste nog styra upp en fika, för att minimera risken för antiklimax.

Hänger inte med

Indierave, vad är det? Hur ravar man till indiemusik? Jag fattar inte.

Nyhetens behag har lagt sig

Så himla hett tycker jag nog inte att Spraydate är. Första kvällen online fick jag kontakt med en riktig heting, och vi utbytte i rask takt tre-fyra mail. Skoj, tänkte jag, här kan man ju bli bortgift på ett kick. Sedan ingenting. Och ingenting. Förutom en typ som har mailat om att han kan tänka sig att betala för mina tjänster. Och två-tre stycken som skrev så tråkiga mail att jag raderade dem med en gång. Bah! Är det inte roligare än så kan man lika gärna bli tråk-raggad på krogen - då får man ju dessutom se om de är tillräckligt söta för att man ska stå ut med dem ändå, och det med en gång.

Kung Fu Pandas sanna lyte

(Den fd) relationen med den förbannade katalanen har plötsligt tagit nya vändningar. Vi har börjat bråka mobilt. Efter tre veckors total tystnad plingade vid det vid lunchtid in ett sms som borde ha kommit för länge sedan. Först vred det sig lite i mellangärdet när jag läste att nej, jag ångrar inte att jag gjorde slut fem dagar innan din ankomst till stan. Sen hände det igen - jag blev arg! Vad är det med denna man som framkallar sådan ilska i mig? Det är befriande att få bränna iväg ett totalt omoget "pilluta dig, det är du som är dum. Och FUL, haha!", så det gjorde jag. Först tystnad och så kom svaret: har du glömt att du mer eller mindre bad mig dra åt skogen sist? Och då ska det vara synd om honom för att jag inte blev kåt, glad och tacksam när han dumpade mig fem dagar innan semestern? Jag tror jag dör! Och eftersom han enligt egen utsago inte ångrar sin manöver, så har jag ingen anledning att uppföra mig civiliserat och väluppfostrat. Sticker han fram sitt fula (nja) tryne ska han få en rejäl omgång till. Under bältet helst. Ha!

Spaydate here I come!

Nu har jag gjort det! Jag har följt min Fru i hennes fotspår och skapat ett konto på Spraydate. Min Fru är redan erfaren, hon har spraydatat sedan början av förra året. Och det har blivit en hel del action (http://lovelyn.blogg.se), vilket pockar på min nyfikenhet. Vad fan! Man vet ju aldrig. Jag lägger upp profilen, full i skratt. Välj alias: gud, vad svårt. Det ska säga något om mig, men inte vara pretentiöst eller förutsägbart, och för allt i världen inte locka till sig psychon eller stalkers. Nästa steg: beskriv vem du är, vad du gillar, vad du söker. Hur ska jag veta det? Då hade jag väl inte behövt spraydate? Uppenbarligen har jag ju inte rett ut den biten ordentligt, eftersom jag nu testat alla kategorier och gått på alla minor, alternativt blivit uttråkad och lämnat snigelspår till karlar efter mig både till höger och vänster. I bästa fall hittar jag alternativet som jag slutligen väljer, av de tio som som finns att välja mellan: kärleksruset. I sämsta fall får jag ett par goda skratt. Och inspiration att fortsätta skriva.

Kvinnor, vin och sång

I min lägenhet. Champagnen flödar. Flickorna är här. Vi har piffat och bullat upp och börjar bli fulla. Det kliar i kroppen. Jag vill ut! Leva! Känna att det finns, Det, vad det nu är. Hud, hetta, suget - jag vill ha det. En kick! Rytm, gung, gärna reggaetón. En glimt, en blick, jag tar det. Det bästa, det främsta. Se honom, ta honom. Ha honom.

Lycka - nej tack!

Sitter och diskuterar med min Fru den senaste av hennes dejter. Vi är mycket misstänksamma. Han är nämligen både trevlig, rolig, fin, mycket het i sängen och intresserad. Hur är detta möjligt, undrar vi. Han skickar annorlunda, uppskattande och kärleksfulla sms. Han vill träffas hela tiden. Han är angelägen. Vad fan är haken?

Och så slås vi av det bisarra i vår misstänksamhet. Vi har redan funderat över om han har någon sjukdom, är en stalker, är desperat, eller har katastrofalt misslyckats med alla tidigare relationer och därför är hysteriskt angelägen om att skaffa en till varje pris. Vi har inte för ett ögonblick tänkt att "vad underbart att det kan vara så enkelt", eller "han är en människa".

När blev det så? När tog ironin över? När slog sarkasmen sina påsar ihop med paranoian och förutsatte att alla män antingen är onormala eller redan förlovade? Alternativt separerade med små barn. Kanske någonstan mellan pojkvän nummer sju, dejt nummer tvåhundratjugotre och älskare XXX. Efter tredje "jag är inte redo för ett förhållande" (vad fan gör de på Spraydate då, undrar min Fru) men innan tjugofjärde "det är inte du utan jag". Och ja, hälften av dessa kommentarer kom från oss. Men ändå! Ska det vara så jävla svårt att säga "du e fin och det e jag med, kom igen vi testar" att när lyckan flashar en möjlighet så säger man nej tack, det måste finnas en hake och jag pallar inte att upptäcka den senare?

När ska du dö?

För bara 199:- får du veta när du kommer att dö om du fortsätter leva som du lever idag. Wow!

http://www2.livsprognos.se

Munkavel på PC Jersild, tack!

Författaren PC Jersild kräver nu att skånska på TV dubbas eller textas. Och att skåningarna tränar bort sin dialekt.
– Det går faktiskt, säger han.

När jag flyttade till Stockholm för ett par månader sedan fick jag uppleva stockholmarnas fascination över skånskan som dialekt. Första lördagskvällen ute på stan härmade tio personer mig när jag pratade. Folk jag inte kände! Den sista stackaren som vågade öppna munnen och gny ut ett vokalspäckat och diftongdränkt läte och hävda att det var skånska, och att han älskade det, fick sig en rejäl avhyvling av mig, på klingande lundensiska (om jag får säga det själv). Folk jag jobbar ihop med svarar ibland i telefon med ett "Halleåou dääääRRR" när de ser mitt nummer på displayen, och sedan slår de förfärade ihop käftarna när de inser att de precis härmat mig. Jag skrattar oftast åt dem.

PC Jersild verkar inte ha fattat hur stockholmarna älskar skånska. Kanske är det mat-Tina som orsakat hypen med sitt "smöööRRRR", mera smöööRRRR". Att dubba skånska på TV skulle ta en stor del av huvudstadsbornas livsgnista ifrån dem. Självmorden skulle kanske öka. Alkoholmissbruket gå upp. Helt fel tänkt, PC Jersild.