Att trilla av piedestalen

Vaknade på helt fel sida i morse. Fick inleda dagen med att ta med kaffemuggen ner till tvättstugan och snällt stå där i korridoren, i hopp om att innehavaren av första tvättpasset faktiskt skulle dyka upp - så att jag kunde komma åt de lakan och handdukar som blivit inlåsta igårkväll, trettio sekunder innan jag kom nergalopperande för att hämta dem.

Tvättpassinnehavaren kom inte. Sedan vägrade damppojken att öppna ögonen och gå upp, fastän jag redan hade kostymen på och skulle iväg på möte. Därefter välte jag ett vinglas med en rödvinsslatt mot tapeten i hallen. Och till slut hittade jag inte ett enda par vantar i hela huset.

Då fick jag ett psykbryt. Eftersom vi är tre brudar som bor i lägenheten och hatthyllan är fylld med sjalar, började jag kasta dem omkring mig av ilska. Mitt bland de fallande sjalarna stod damppojken, och såg därmed mig från en ganska oattraktiv sida. Eftersom sjalar varken krossas i tusen bitar, låter av annan anledning eller är dramatiska på annat vis, blev mitt psykbryt något skrattretande, och jag skämdes redan innan den sista sjalen långsamt hade segnat ner till marken.

Jag antar att detta betyder att vi verkligen är tillsammans nu då?

Skelett i garderoben

P-ringen sitter fast på plats. De första dagarna var jag övertygad om att den skulle trilla ut varje gång jag kissade. Och jag kunde inte för mitt liv föreställa mig hur jag skulle kunna ha sex med den där grunkan inuti. Det kändes som att det var fullt där inne, helt enkelt. Men jag har insett att den sitter som berget. Jag har blivit coachad av en väninna med p-ringserfarenhet. Och man kan visst ha sex. Hur mycket som helst faktiskt.

Men från det ena till det andra: damppojken går från dags datum på antibiotika! Och det är inte för öroninflammation, om man säger så. Jag är kollad och frisk som en nötkärna, men måste ändå genomgå så kallad partnerbehandling. Kul. Pojken har ångest och är orolig att jag ska lacka ur och dra. Vilket jag absolut inte funderar på. Han har haft ett liv innan mig bara (och vem har inte det?). Men det ulliga gulliga har onekligen fått en metallisk bismak av realitet.