Gammal skåpmat

Luren ringde. En gammal älskare, som jag inte träffat sedan kanske 1999, har tagit sig från Mexico via Dubai till Stockholm. Och vill ta en drink. Lustigt nog är jag mest av allt nyfiken på hur gammal han har blivit. Rynkor? Och undrar hur gammal han tycker att jag har blivit.

Surfa soffa

Den där idén om en bättre värld, där alla tar hand om varann och därför mår lite bättre, varpå de blir trevligare för andra att ta hand om, som i sin tur kan må lite bättre. Den finns.

Man kan genom att öppna sitt hem för en resenär få bo gratis hemma hos någon annan var som helst i världen när man behöver det. Det heter couch surfing. Låna ut en soffa och upptäck världen enkelare, helt enkelt. Du behöver dessutom inte heller låna ut soffan till vem som helst, utan man kan träffas först och kolla läget. Så nu är inte resandet begränsat till de städer i världen där man känner någon. Hångelmöjligheterna ökar i rasande takt. Och den där globala byn blir större. Heja!

http://www.couchsurfing.com/

Att ta med Frun hem

Jag är så uppspelt över vår resa, Fru! Idag har poletten fallit ner och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att överleva de närmaste tre veckorna innan vi verkligen kan gräva i den där urholkade ananasen!

Jag vill känna solen kittla mina ögonfransar på morgonen, väckas av dunkande reggaeton och tuppar som gal klockan sex på morgonen, känna dammet i näsan och svetten i nacken, slicka saltet av de friterade bananskivorna och sedan doppa dem i rinnig äggula. Jag vill välja mellan tjugo sorters fäsrkpressad fruktjuice, köpa plastpåsar fulla med mango för fem spänn och sedan reta mig på mangotrådarna som fastnat mellan tänderna. Jag vill trängas på svettiga plastsäten i kycklingbussen medan jag lyssnar på nacatamal-försäljarens övertygande försök att prångla på oss nylagade nacas inrullade i bananblad medan hennes extremt underåriga son säljer tuggummin och vindruvor på andra sidan mittgången. Jag vill ha hjärtat i halsgropen när busschauffören med dödsförakt i blicken kör om en långtradare i nerförsbacke precis innan en kurva medan biljettrivaren hänger ut genom den öppna bussdörren och tutar ihållande på något kjoltyg som skymtat till i vägrenen (blev hon överkörd? undrar man skräckslaget). Jag vill rida westernridning till kafferosteriet och sitta där och skölja ner tjocka guirilas med salt ost på med bittert svart kaffe medan smutsiga barn leker i gatudammet. Jag vill plocka vilda orkidéer.

Och allt detta med dig, Fru. Du ska få se mitt andra land, känna dofterna, hållas vaken av myggen, duscha i kallvatten och treva dig ut till dasset i mörkret för strömmen har gått igen. Äntligen!

Nästan perfekta människor

Vuxenpoäng på min helg. Och livskvalitépoäng.

När regnet lättade i fredags var mamma och jag i skogen med hundarna i flera timmar, och sedan var ribban satt. Så både lördag och söndag kämpade jag mig igenom stormbyar på den österlenska slätten, alternativt i raggsockar och gummistövlar längs en vindpinad strand. I sällskap av fem fantastiska kvinnor och en gatukorsning till jycke. Vi åt mycket mat också - brantevikssill och varmrökt lax från fiskeriet nedanför Ale Stenar. Drack oförsvarliga mängder vin och en hel del snaps.

Dessa kvinnor är imponerande. De är starka. De gör karriär. De är snygga, på det där naturliga och hälsosamma sättet. De bjuder på sig själv och på andra. De seglar och åker skidor och berättar halsbrytande historier om pistörer i Alperna. Och nu ska de gifta sig med sina livs stora kärlekar.

Först blir man alldeles matt av all framgång och orkar knappt lyfta glaset för att skåla, för att de är så perfekta. Men sedan visar det sig att den ena har en hjärntumör som visserligen inte växer, men ändå... Och en efter en ploppar historierna upp. De är människor. Nästan perfekta. Men människor.

Tjälknöl och annat typiskt

Tjugo timmar senare och Norrland är eventuellt min räddning. Jag kanske flyttar hit och vandrar i trollskogen och andas luften varje dag under resten av mitt liv.

Men det höll på att gå riktigt illa. I ett infall av hjälpsamhet stängde jag av ugnen igår kväll vid halv elvatiden. Det var förmodligen minnet av när Argentinaren i fyllan somnade på golvet framför ugnen, när den var full av pommes frites och hamburgare, varpå jag vaknade av att lägenheten var rökfylld, som fick mig att omedelbart reagera när jag såg att ugnslampan lyste.

Klockan halv åtta i morse far värdinnans mor huset runt och ropar desperat efter den jefvel som stängt av ugnen. He. He. He. Det var tjälknölen det. Jag vet ju inte vad en tjälknöl är (älgstek), och att den fått sitt namn av att den tillagas från fryst, långsamt, långsamt, över natten och på låg värme. Nu vet jag det. Jävla skåning tänkte väl de. Typiskt Norrland tänkte väl jag. För jag skämdes så jävla mycket.

Efter två och en halv timme i skog och längs grusvägar känns livet så förbannat vackert. Lingon och blåbär. Mina fötter har sviktat i mjuk mossa. Solen har värmt halva mitt ansikte. När jag blundar mot ljuset pulserar det rött på insidan av ögonlocken och mitt hjärta slår hårt, bestämt, regelbundet.

Gräsänka är gräsligt trist

Gräsänka hela helgen. Jag vet inte vad man gör när Frun är bortrest. Igår kväll följde jag henne runt lägenheten som en regnvåt cocker spaniel medan hon packade. Kände redan hur tom lägenheten skulle bli. Inatt sov jag dåligt. Ingen kaffedoft från köket när jag kom ut ut badrummet imorse. Suck. Man vänjer sig sannerligen vid goda vanor. Lägenheten utan min Fru är som helgfrukost utan P1.

Mörk choklad ger lyckokänslor

På min skrivbordsstol hittade jag i morse min favoritchokladkaka, Lindt 70% choklad med apelsincrème, med en anonym post it-lapp där det står "tack för att du är en så underbar person". Som om denna person visste att jag igår kväll satt framför TV:n och kände mig ensam. Jag blev så oerhört glad! Och inspirerad! Tänk vad en liten gest kan förändra. Våga Vara Vänlig.

Minst en Förintelse per generation

Jag gillar verkligen att ha Lillasyster inneboende! Hon är sju år yngre än jag, och det är som att få spela tillbaka bandet och lyssna på det igen. Nästan som att läsa en gammal dagbok. Visare av erfarenheten och med distans till sig själv, är det mycket lättare att förstå både vad som funkade och varför andra saker inte gick så bra. Jag inser att syrran ändå kommer vara tvungen att gå på alla minor, mina råd och instruktioner till trots. Det är ju stört omöjligt att lära sig av historien. Varje generation måste uppleva sina krig från skyttegraven.

Bakom varje kvinna står en annan kvinna

Vinet funkar. Eller så är det tröttheten. Eller min Frus lugnande ord, om att semesterlivet i Barcelona inte är det samma som vardagslivet i samma stad och att om en månad så blir vi sambor igen och om fyra är vi i Nicaragua. Lugnet har lagt sig.