Antligen rytm

Assa, jag ar bara sa lycklig! Solbrand, trott och lite bakis, efter den forsta klubbraden i Centralamerika. Romen flodade, och Frun kunde plotsligt prata nastan obehindrad spanska, och vi dansade och dansade och drack och dansade. Men jag hade glomt att jag faktiskt oftare an inte ar huvudet langre an mina danspartners. Och att Birkenstock visserligen funkar aven for reggaetón, men ar lite klumpigare an de sma sandaletter (hm, visserligen storlek 41) som man kor med hemma.

Det var visserligen lite glest mellan reggaetónlatarna, och marimbaorkestern blev lite trottsam under del tre av sitt gig (de kor en sju latar och sedan tar de paus varpa DJ:n kor loss). Raggfaktorn var dessutom sadar. Jag funderade till och med pa att atervinna alskare igen - jag har ju ett par att valja mellan har i Estelí. Men jag gjorde inte det. Jag var tillrackligt nojd och hog pa livet anda. Och damppojken skriver langa, verbala, lagmalt vackra mejl.