Nu börjar äventyret!
Om fem timmar hämtar taxin mig och Frun och det bär av via Arlanda, Köpenhamn och Atlanta, till Nicaragua, Guatemala och Mexico. Jag kan knappt tro att ögonblicket är här, efter så många månaders väntan. Det ska bli alldeles underbart, att visa frugan alla mina favvoställen och upptäcka nya tillsammans. Sol.
Efter en sagolik fredagsnatt och större delen av veckan i armarna på Damppojken känns det kärlek. Jag känner mig alldeles bortkollrad, och han är det definitivt. Han är precis det jag varit övertygad om inte skulle finnas i kalla Sverige, eller i kalla stockholmare kanske snarare. Han brinner, glöder, lever! Och han är så fantastiskt öm och kärleksfull. Och social, vilket är ett underbart trendbrott efter alla antisociala sär jag har hängt ihop med.
I natt sa han det ofattbara: att jag är kvinnan han letat efter i fem år och att han vill ha barn med mig! Jag höll på att trilla ur sängen! Men mitt hjärta flög! Det kan ju vara ett uttryck för hans ADHD, denna intensitet. Men det skiter jag i. För det känns så jävla bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hallå sorry men vakna nu en liten stund, han säger de innna du ska dra iväg för rajtantajatan, han vill ju att du ska åka iväg me en speciell bild av honom. Skulle dra tom mindre växlar av de snacket än dem där söndas-smsen som bara betyder saknad av någon. Shit nu kanske ja låter mer cynisk än nånsin men de snacket har ja kört så många ggr, de esånt vi killar gör. Finns såklart en promilles chans att han råka känna exakt som han sa natten innan du ska åka...Blir välditt nyfiken på followup här
Nu är du framme :-) Hoppas allt gått bra såhär långt och att ni har the time of your life...
Ang. Damppojken. Först tänkte jag sådär sliskigt romantiskt kvinnligt... vilken gullunge!! Men efter att jag läst Herr Ambivalens inlägg, tänkte jag ett steg till och måste nog hålla med honom lite... det är ju bra misstänksamt egentligen att han säger det där just nu när du ska åka- ni har ju inte kännt varann sålänge. Och varför slänga ur sig en sån allvarlig sak som det egentligen är, om det inte är lite egoistiskt tänk bakom... men hoppas hoppas att han menar vad han säger och finns kvar där när du kommer hem igen...
För han tänker väl inte göra en "ekorre"? ;-)
(Mexiko till nyår...)
Jag haller inte med Ambivalens. Livet ar for kort for att inte chansa.
Skicka en kommentar