Nicaragua och ljuvt jetlag

Nicaragua ar sig sjalv. Sammetslena natter, sammetsogda man. Vi klev ut fran flygplatsen med benen monstrade av stodstrumporna (ar man en kulturtant, sa ar man) och aningen rufsiga, och det stod snart klart att jag inte hade tappat stinget helt, utan prutade ner taxipriset till halva. Dessforinnan hade jag med hog rost fragat flygvardinnan om det bara ar storleken som raknas och hon hade himlat med ogonen och sagt att ja, dessvarre verkar det vara sa. Da pratade jag visserligen om storleken pa de kosmetikaforpackningar man kan ta igenom den amerikanska tullen utan att vara tvungen att checka in dem, men det verkade inte de medresenarer som horde min fraga forsta. Frun brot ut i stort fnitter och det gjorde inte saken battre. Men nu sitter vi solkyssta, efter en dag vid vulkan Masayas kraterkant, och forsoker halla oss vakna sa att vi kan fa ratt pa dygnet. Och livet kanns forbannat javla bra!