Det ska vara enkelt. Det har jag tjatat om hur länge som helst. Inga spel. Säg vad du tänker - och stå för det! Säg nej om du inte vill. Håll inte på och "ta hänsyn" till den andres eventuellt sårade känslor, utan var ärlig från början. Jag har tjatat på mig själv om det, utan att lyckas. Jag har sagt det till mannen ifråga, och ändå i slutändan suttit där som ett frågetecken när något jag inte hade en aning om slutligen hamnar på bordet. Varför ska det vara så svårt?, har jag tänkt.
Och det behöver tydligen inte vara det heller. Damppojken är så otroligt okomplicerad, på det sättet. Och inte ens när han säger komplicerade saker känns det svårt, för jag vet ju om det, och annars får jag det förklarat, och får ställa tusen dumma frågor. Och sedan kan jag göra samma sak, och prata om mina hang ups och måsten.
Jag funderar på att hyra ut honom. Som praktexempel. Mina kompisar kan få träna på honom och sedan gå hem och testa live på sin partner. Undrar hur mycket pengar jag skulle kunna ta? Och om jag tar på mig kostymen kanske jag kan paketera honom lite som en medieträning eller budskapsträning, och ta 1500 spänn i timmen? Världen skulle ju bli bättre. Fler barn skulle bli gjorda, och det skulle bli färre skilsmässor och brustna hjärtan efter åtta års förhållande varpå man upptäckt att man aldrig riktigt känt varandra. Det är ju genialiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar