Anfall är bästa försvar

Samtalet gick dåligt. Vi är inte tillsammans längre. Och jag har brutit kontakten, samt kräver pengarna tillbaka för hans resa till Stockholm i september som jag lagt ut för.

Blir bara trött på män som tar sig själva på så jävla stort allvar att de måste lida och må dåligt av att inte tycka tillräckligt mycket om - de kan ju testa att faktiskt tycka om den som inte tycker om dem. Då ser de att det är DET som gör ont.
Jag blev arg och trött på att höra det där dravlet igen, även om det var ett par sedan sist, och hade svårt att inte himla med ögonen in i webcameran. Sa Basta ganska snart, tryckte tillbaka med någon elakhet och sa sedan att ok, det har varit intressant att känna dig, lycka till då, ha det bra, hej, hej. Ilska och besvikelse sprutade ur öronen på mig när jag ringde min Fru och sa "förbered dig på en långresa i vinter, vi drar till Afrika eller nåt".
Men jag är inte så ledsen faktiskt, mer bestämd och övertygad om att jag inte pallar med en massa velande eller trams. Igår var det värre, och det kommer säkert att hinna bli det igen.

Men det var ju verkligen osäkert om detta skulle hålla och det gjorde det inte. Så: Sjas, sjas, du är inte värd det! Åker till Barcelona iallafall nästa fredag, men bor hos min fd älskare från IT-avdelningen istället, och blir milt omtyckt och lugnt uppskattad samt får precis så mycket sex som jag vill, och i övrigt solar jag och träffar mina tjejer. Semestern i september är jag sedan inte i fjällen och släpar på nåt jävla tält för att imponera, utan planerar min långresa till Mach Pichu eller Sydafrika eller Puerto Rico, och har vid det laget kommit betydligt längre i mitt faktiska hemmahörande i Stockholm än vad jag gjort hittills, eftersom jag lagt åtminstone hälften av all min energi på att ge näring till en distansrelation, som i ärlighetens namn var mer av ett projekt än en reell möjlighet.

Jag är nästan hög på den förorätt som det är att bli dumpad av en man som borde vara tacksam över att jag vill ha honom. Hoppas att den energi som ilskan ger mig håller i sig.