onsdag 16 juli 2008

Det där med att gilla tvåsamhet

Jag jobbar hemifrån idag, kände inte för folk och piff och puff. I ärlighetens namn tänkte jag dessutom gå ner på mina klippor och sola någon timme. Måste ju underhålla solbrännan, nu tio dagar innan jag ska till Barcelona och träffa Mannen.

Vilket riskerar bli mindre kul, känns det som just nu. Tre månaders separation är för lång tid, och jag börjar misstänka att den unge mannen kanske inte pallar trycket. De senaste dagarna har han känt behov av att gå långa promenader ensam på stranden (drama queen, jag vet!) och vi ska prata om detta (vad det nu än är) ikväll. Visst, en sådan velig man kan man ju vara utan, jag vet. Men det vill man ju inte riktigt. Och man gillar ju att han är typen som känner behov av att fundera över huvudtaget.

Jag är ganska medveten om att en stor del i detta är mitt egos ständiga kamp för att alltid få det jag vill och för att alltid vinna. Tanken på att bli dumpad är så vidrig just mest för att jag hatar att "förlora", förmodligen en lika stark drift - eller till och med starkare - som de känslor jag har för Honom. Vi hann ju inte vara tillsammans tillräckligt mycket innan jag drog för att jag ens ska veta att det är han som är Han, och pallar han inte tre månader så pallar man ju inte ett år, än mindre ett liv. Så rent obejktivt tycker jag nästan att det får bli som det blir. Man dör ju inte av sån't här. Vi har till exempel inte hunnit tvinna ihop våra liv, våra familjer och vänner, så ett snabbt knips och så skulle han kunna bli ett bitterljuvt minne till.

Men så är det ju det där med att gilla tvåsamhet, att gilla att hänga med honom och att det inte är så ofta man hittar någon som man gillar att hänga med. Hade han bott här nära hade det ju varit lättare, då hade inget samtal stått på tapeten inför ikväll, det vet jag. Så man kanske ska sluta med distansförhållanden...? Ja, ja, man kan ju hålla på och vrida och vända på detta i all evinnerlighet. Trettio år gammal och samma inre monolog, det är ju hemskt roligt faktiskt! Och till historien hör att jag inte ens VET vad han vill prata om ikväll, och att allt var frid och fröjd fram tills för bara en vecka sedan. Så, fortsättning följer...

Inga kommentarer: