Att komma ut ur fel garderob

Jag har kommit ut ur garderoben idag. På Europride. Som straight. Jag har suttit i en panel och pratat om vikten av att regeringen lyfter upp hbt-frågor och sexuella och reproduktiva rättigheter under ordförandeskapet i EU. Hur jag hamnade där är en lång historia. Men jag är totalhetero. Och under ungefär en och en halv timme upplevde jag hur det är att vara marginaliserad, den som är onormal, konstig; ja, undantaget.

Jag var definitivt den enda som inte var där för att försvara mitt livsval. Eller som inte förväntade sig expertutlåtanden av panelen. Däremot förväntades jag leverera sådana av alla andra. Och jag kände att varje ord om jag sa vändes ut och in och granskades. Jag var nära att snubbla på ord som transgender och sexual health status, och jag brottades mentalt ganska länge med LGBT innan jag liksom spottade ut det (prova att säga det på engelska, avslappnat och i normalfart i en mening som även innehåller orden discriminative action och subsidarity principle).

Jag upptäckte att när jag pratar i vanliga fall, inför folk som inte är extremt medvetna och pålästa om saker jag egentligen inte vet något om, och om saker som skapar mindre behov att vara politiskt korrekt, så är det lätt att slänga sig med termer eller framkalla ett skratt. Det kändes inte lägligt idag. Alltihop säkert i mitt huvud. Säkert inte en kotte som ens reflekterade över min sexualitet. Men mycket påtagligt.

Den som trodde att det alltid är fördelaktigt att vara vit, heterosexuell kvinna med hyfsad utbildningnivå har aldrig suttit i panel som Utböling. Jag kan rekommendera det. Det gav perspektiv.