Jag får ett rus, när jag sitter i taxin hem klockan sju på morgonen efter ytterligare en otrolig natt i Barcelona, och ser den nyligen uppgångna solen blända fram mellan fasaderna. Den varma gryningsfärgade vinden fläktar mig hårt i ansiktet och håret blåser bakåt. Jag är ganska full, lagom hög och adrenalinet pumpar i blodet. Jag har dansat så att håret var lika blött som om jag precis kommit ur duschen, och nu torkar håret i värmen av solen som redan börjat hetta upp den, för ett kort ögonblick, svalare luften.
Ruset varar hela vägen hem och upp i lägenheten. Jag vandrar runt i den knäpptysta lägenheten, där två utfestade pojkar redan sussar. Tystnaden är perfekt och jag upplever korta ögonblick av intensiv lycka, helt utan anledning. Jag rullar en porrito och somnar underbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Precis som det ska vara alltså. Fint.
Skicka en kommentar