Sol som sipprar in i söndagssystemet

Vattnet är metallblått, och lönnarna tävlar om vem som kan uppvisa flest färger på ett och samma löv. När jag väntar på bussen rasar plötsligt tvåtusen ekollon ner från ett träd någon meter därifrån. Molntussar seglar lojt över himlen medan jag äter brunch på en altan med utsikt över segelbåtar och helgkajakare. De stuvade trattkantarellerna och matig, spansk omelett smakar intensivt av skog och känslan av kippande gummistövlar. Det är varmt - inte kallt - så att jag tar av mig tröjan och låter huden minnas solen.

När jag kliver av tvärbanan möter jag en man med en pytteliten, svart cocker spanielvalp i famnen. En annan man ler mot mig i hissen. Libanesen i affären på hörnan står och gungar sin två och en halv månad gamla dotter, långsamt, fram och tillbaka utanför butiksdörren och plötsligt är han i mina ögon en Pappa. Han ler. Jag ler. Det rasslar i löven.