Igår slog jag för första gången en annan människa. I huvudet och hårt som fan. Och jag blev alldeles hög av det. Sedan fick jag rätt så mycket stryk tillbaka. Och blev ännu högre. Snytingen i solar plexus fick mig att tappa andan och se två små, ljusblå stjärnor. Ett kort ögonblick ville jag gråta. Men sedan vällde ilskan över mig och jag fick in en rak höger och två krokar.
Att boxas går egentligen emot saker som jag tror på. I teorin. Att våld föder våld och att våld är roten till det onda i världen. Samtidigt är jag -när det krävs- en aggressiv person, i alla fall i bemärkelsen att jag tar vad jag vill ha (eller ser till att få det) och hatar att förlora. Jag jagar hellre än jag blir jagad. Jag sitter inte snällt och väntar på min tur. Jag kan dessutom i all tydlighet se poängen med att de starka överlever.
Smällarna jag tog påminde mig om att jag lever. Viljan att skydda mig kom från min innersta rot. Smällarna jag gav påminde mig om att jag kan påverka mitt öde och inte är något offer. Jag vågade vara villebråd och jag dog inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
god damn woman, i've said it before and i say it again, darn happy to be your friend and not your enemy. ja, skriva på engelska kändes lite häftigare. jag som fysiskt bräckligare varelse får använda andra attribut för att överleva och fighta min väg upp i livet. men ingen oro, jag har mina knep. och jag längtar efter dig min vapendragare!
Foljer din blogg varje dag, och kan konstatera att shit vad du ar cool och jag vill ocksa uppleva fightclub nu.
Kramar fran Amerikat och ett FD Villebrad
Jag har världens coolaste fru!
Skicka en kommentar