Bekräftelsejunkien i mig softar - Journalisten har duktigt hört av sig och sagt snälla saker. Inte direkt flörtiga (lite trist) men bekräftande, och han har dessutom kommit ihåg flera viktiga saker som vi pratade om på dejten och knutit tillbaka an till dem i andra samtal. Han berättar även personliga saker.
Raggbulimikern i mig håller tyst - jag känner inget behov av att ragga upp någon bara för att se att jag kan. Jag har avfärdat Lammet så många gånger att det skulle förvåna mig om han ringer fler gånger och jag känner ingen lust att dricka mig snygg och lägra en ny förmåga.
Förhållandeslampan i mig bidar sin tid. Förnuftet i mig har talat slampan tillrätta och jag känner ingen brådska att bli tillsammans med någon annan än Frun.
Super woman njuter av semestern. Jag arbetar utan att stressa, effektivt och en sak i sänder, jag inser mina begränsningar och säger nej till nya projekt på jobbet. Jag erkänner för Journalisten att jag har ett pyttelitet bekräftelsebehov och har även berättat att jag är en människa som ibland gråter. Han tog emot de nyheterna utan förvåning.
Det är nästan lite för lugnt. Är det lugnet före stormen? Hallå? Eko. Eko. Eko
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar