Mjuk i kanten som en pepparkaka

Nu har jag gjort slut med Brandon/Steve, fastän vi aldrig var tillsammans. Kanske på grund av det, just. Jag har ställt in vår sista dejt, innan han åker.

Vi skulle ses hänga idag och jag har sett fram emot det, om än med en molande känsla av press, i veckan. Låtsas vara älskad under en dag, mys, kärlek och sex. Jag vill. Men när jag hörde hans röst på telefon i morse kändes det så jobbigt! Jobbigt att ha honom så nära inpå, jobbigt att få ta på och hålla i men att han inte skulle vara min. Och att även om han skulle vara min idag och ikväll skulle han inte vara det imorgon, och aldrig mer än så ändå. Som tur är jag hemma hos ett av mina mest hängivna fans, som också är en av mina ledstjärnor och idoler, och hon vet ett och annat om obesvarad förälskelse, och jag fick gråta i hennes famn.

Sedan ringde jag honom och sa att det var bättre om vi inte sågs ikväll för jag skulle inte palla vara självständig och stark, och för att jag vill att sista gången vi sågs skulle vara perfekt och det var det sist och jag vill inte förstöra det. Han lät lite tagen. Och aningen besviken. Men förstod.

Vi la på luren efter att han sagt att "vi ses i framtiden". Och det gör ont i varenda cell nu.