Jag erkänner, men jag hatar det

Stackars Lammet, han får verkligen klä skott för att Brandon/Steve, helt utan intention och väldigt överraskande även för mig, smälte mitt hjärta till en liten pöl. Lammet får fräna kommentarer och ogina diss till sin mobil, och den stackaren har ingen aning om varför. Men jag orkar inte vara villebråd just nu! Som en mycket klok vän sa: man kan inte vara super woman hela tiden. Ibland måste man klä sig civilt också.

Jag måste väl erkänna att jag är liten också. Det händer att jag sänker garden. Och att jag då får en snyting. Tappar andan. Och behöver skydda huvudet ett tag medan man tänker om, läser motståndaren och hittar boxningsställning igen. Jag hatar att göra saker som jag inte är bäst på. Undviker det oftast helt och hållet. Att bli förälskad i någon som inte är det tillbaka känns som en jävla miss. Harmen bränner i nervändarna. Så jag erkänner helst inte att det ibland händer. Särskilt inte för män. Absolut inte om mina känslor inte är besvarade. Och ännu mindre så för män som bara känner mig som super woman (Lammet) och för dem som jag mot min vilja svärmar för (Brandon/Steve). Nu vill jag bara rulla ihop mig som en kanelbulle i någons knä.