Lockarna gick inte att rädda. Frisörska-jävelns chef såg först förvånad ut, sedan bekymrad, när han kände igenom cocker spaniellockarna som blivit till spröd sockervadd och som nu ramade in mitt ansikte som ett boxningshuvudskydd. Jag hade gått tillbaka till brottsplatsen, med hopp om frälsning. Jag kände djup ångest. Frisörbossen försökte klippa om håret med det var hopplöst. Frisyren var död.
Nu är jag korthårig igen. Lite Robyn, lite Audrey Hepburn - inbillar jag mig i allafall. Jag har redan postat ett kuvert med en död kanariefågel i, till frisörska-jäveln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jesus. Och på tal om förra hår-inlägget - jag som en gång blev misstagen för just Kitty Jutbring "Fast du kan ju inte vara hon, hon är ju i huset..."
Hur som helst. Denna vecka, och nästa, faeces-dr. Lisa - hänger i!
Kram
Har just klippt mig och pröjsat 400 pix och tyckte själv jag blev ganska snygg. Men det var mycket hår som klipptes av. Nu har tre dagar gått och inte en kotte har märkt det. Skumt. Inte bäste vännen, inte systern, inte brodern, inte modern.
Känner mig som huvudpersonen i den fantastiska bra franska filmen "Mustaschen". Se den om du inte redan sett den!
Skicka en kommentar