Projektledaren visade sig vara mycket snack men absolut ingen hockey, när vi äntligen möttes för en mycket blöt After Work. Dessutom är han kort i växten. Vi hade med oss förkläden båda två. Och det var en bisarr upplevelse att lägga ögonen på den människa vars röst jag lyssnat till, flörtat med och skapat en inre bild av, under fyra månaders tid.
Och naturligtvis, som den raggbulimiker jag är, kunde jag inte låta bli att ändå flörta. Jag vet verkligen inte varför! Definitivt inte min typ. Och flickvännen som han nämnt i förbigående på sistone, har honom tydligen i ett ordentligt nackgrepp. Så han fortsatte att flörta hela kvällen, precis som på telefon, men det blev inte den minsta passning att ta fasta på, stora mängder sprit till trots. Och tur var väl det. Dagen efter i allafall. Vi ska ju trots allt fortsätta att jobba ihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar