Hola niña, sa plötsligt min Skypechat. Tennisjävlaspelaren från Barcelona. Honom har jag totalt under kontroll, tänkte jag och chattade artigt i några minuter. Sedan frågade jag vad han egentligen ville - om han pratade med mig för att vara snäll? Och så rev vi upp alltihop igen.
Och jag blir ledsen! Inte så mycket för att han visade sig vara en tennisjävlaspelare, eller för att jag tror att vi vore så bra för varann. Utan för att jag inte tycker om att folk kan låsa upp mitt hjärta och få mig att bli mjuk i kanterna och ge och ge och sen släppa mig från taket på en skyskrapa. Jag gillar inte känslan av att nästan ha hoppat.
Jag sa det till honom. Han lyssnade. Förstod det. Sa att det inte hade varit lätt för honom heller. Att han fortfarande tycker om mig för den underbara jag är och bla bla bla blä! Sen var han tvungen att gå och jobba. Och nu sitter jag här och är mjuk i kanterna igen. Fan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar