Min lilla guddotter är född! Hon är perfekt, enligt utsaga från modern.
Det känns faktiskt som att hon lite är min bäbis, och jag känner mig följdaktligen omåttligt stolt över att ha fullbordat nio månaders graviditet och en idealförlossning (enligt barnmorskan). Bara av att slå telefonnumret till dem på sjukhuset ville jag gråta, och när jag hörde den ömma moderns röst i luren kände jag starkt att ett nytt kapitel i mitt liv hade börjat. Livet som Gudmor.
Jag googlar gudmor. Blir alldeles kall när jag läser att svenska kyrkans krav på gudföräldrar är att de själva måste vara döpta! Det är inte jag. Det här börjar inte så bra. Okej, tänker jag medan hjärtat slår hårt. Hur löser jag det här? Projektledaren i mig vaknar och sniffar mot vinden. Hur lång tid kan det ta att bli döpt? Jag skriver upp det på min att göra-lista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Välkommen i klubben. Det är fantastiskt att vara gudmor. Jag slapp döpa mig eftersom jag blev gudmor i katolska kyrkan. När de redan accetperat att jag var medlem i svenska kyrkan som är protestantisk så ställde de inte fler frågor. Antagligen kunde de inte drömma om att jag inte var varken döpt eller konfirmerad... Måste du konfirmera dig också?
Ingen aning! Blir matt bara jag tänker på det. Jag vet inte ens vem man frågar.
Skicka en kommentar