Första gången jag besökte nya lägenheten kände jag omedelbart hemtrevnad. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför, för den är varken snajsig, särskilt mysigt inredd eller ombonad. Men eftersom jag regelbundet lovar mig själv att lyssna på magkänslan och inte särskilt ofta gör det, bestämde jag mig för att denna gång skulle den inre rösten få råda.
När jag kom dit med hela bohaget och en Lillasyster under armen insåg jag direkt vad det är. Det luktar precis som det gjorde hemma hos min mormor och morfar när jag var liten. En underbar blandning av plastmatta och sammetsplyschsoffa.
Det känns tryggt. Men jag blir lite besviken varje gång jag går ut i köket och mormor inte står där och tinar kanelbullar på locket till kokkaffebryggaren. Eller lagar ugnspannkaka. Däremot gör det ingenting att jag numer själv får bestämma om jag vill ha raggsockar på mig, eftersom den älskliga plastmattan är ganska kall att gå på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar