Jag är på otroligt dåligt humör. Har väldigt vårt att titta på andra par som hånglar eller tittar kärleksfullt på varann, alternativt går/sitter/står omslingrade. Gäller även personer vars lycka är dem förunnad. Jag erkänner.
Mailar med Steve/Brandon. Korten på bordet och det är bra. Jag förnekar naturligtvis att det skulle knipa i hjärtetrakten. Vill honom väl och det är ju ingen lögn. Samtidigt är det intressant hur en strategi för överlevnad kommer till och blir till sanning för hur jag känner. I utbyte får jag komplimanger, ärlighet, förtroenden. Det är bra. Känns bra.
På detta vis fick jag bli lite förälskad (skönt att det fortfarande går), plockas ner på jorden igen (danande för karaktären) och uppföra mig vuxet och moget (vänskapsstimulerande).
Senare på kvällen pratade jag i telefon med både Tennisjävlaspelaren och Exexet. De tycker om mig båda två. Den kärlekstörstande bekräftelsejunkien i mig kunde då andas ut och somna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kommer att fixa det här. Både Steve och Brandon är två killar som aldrig gav upp. Kolla bara på fighten mellan Brandon och Dylan om Kelly.
Tack så hemskt mycket för ditt stöd. Det känns verkligen skönt.
Skicka en kommentar